Det är söndag och jag håller så smått på att smälta de senaste dagarnas tävlingar. Så samtidigt som jag följer upplösningen av 24 timmarsracet på Le Mans tänkte jag skriva ihop några korta reflektioner.
Igår hade jag förmånen att få uppleva ytterligare en fantastisk tävlingsdag på Strömsholm. Jag har skrivit det tidigare, men det är värt att upprepa. Grand National-tävlingarna på Strömsholm bygger på engagemang, gemenskap, tradition och inte minst ett brinnande intresse för sporten. Ingredienser som jag till stor del anser gått förlorade i stora delar av den svenska galoppsporten de senaste åren.
När du kommer till Strömsholm känner du dig välkommen. Någon säger några uppmuntrande ord och säger att du gör ett bra jobb. Sådant är helt avgörande för att hålla ett engagemang vid liv. Tillsammans med det faktum att jag faktiskt gillar galopp är det nog den avgörande anledningen till att jag fortfarande håller mig kvar i sporten.
Strömsholm bygger nästan uteslutande på ideellt arbete och hade aldrig kunnat genomföras utan alla volontärer. Jag har mest kontakt med Elisabeth och Magnus, men hela arrangemanget är ett lagarbete och jag vet att alla sliter stenhårt för att tävlingarna ska kunna genomföras. Just i år vill jag hylla David för en otrolig insats med att sköta referaten, speakerrollen och intervjuerna i samtliga 15 lopp. Imponerande!
De sportsliga prestationerna på Strömsholm har uppmärksammats en del i andra kanaler. Många följde förhoppningsvis även live-sändningen. Det är väl bara att konstatera att tjeckiske tränaren Stanislav Popelka hade ett par riktigt bra hästar med sig i transporten. Lägg därtill Josef Bartos som är en riktigt duktig hinderryttare. Men det var så klart roligt för hemmagänget att Calvados tog hem Champion Hurdle.
Precis som tidigare år bestämde jag mig för att dra hem till Skåne när jag hade laddat upp och indexerat alla bilderna från tävlingarna. När jag passerade Jönköping vid halv tio ångrade jag nästan att jag inte stannade kvar och deltog vid festen. Som tur var lyckades jag hålla mig vaken och var hemma i Lund strax efter midnatt.
Det har så klart hänt mer i galoppsporten. I torsdags hade vi Voterlöpning och Svenskt Derby Trial hemma på Jägersro, två av de mest intressanta löpningarna på säsongen. Tyvärr var det endast 602 personer som valde att följa upplösningen på plats. En tråkig siffra om ni frågar mig.
Men sporten var det sannerligen inget fel på. Francisco Castro-tränade Stricker var ju hur bra som helst. Lite märkligt att han inte var mer spelad med tanke på att det var den högst handicapade hästen i fältet. Den stora frågan nu är om Stricker verkligen kommer att stå 2 400 meter i Derbyt. Jag är lite tveksam. Där tror jag att måltvåan Plata O Plomo kan bli giftigare.
En häst som däremot står distansen är Lennart Jr Reuterskiöld-tränade Gold Tyranny, som visade en otrolig förbättring genom sin överlägsna triumf i Derby Trial. Nu har han plötsligt ett handicaptal på 88 och får väl betraktas som en av förhandsfavoriterna inför det 100:e Derbyt. Och om han inte vinner det svenska lär väl den danska motsvarigheten vara en straffspark?
På måndag är det Stockholms Stora Pris på Bro Park. Jag är tyvärr inte på plats då. Istället sitter jag hemma och skriver tävlingsreferatet. Inte jätteinspirerande, men det får väl gå det med.