Preakness Stakes (Gr 1)

Imorgon riktar vi åter blickarna över Atlanten. Det är dags för Preakness Stakes (Gr 1), det andra benet i den amerikanska Triple Crown-serien. Och vilket race det kommer att bli! Kretsen bakom Kentucky Oaks-vinnaren Rachel Alexandra har bestämt att det är dags för superstoet att ta sig an hingstarna. Medaglia d’Oro-dottern, som nyligen flyttade över i Steve Asmussens regi, har sannerligen ingen enkel uppgift i den 1 900 meter långa uppgörelsen. Hon möter bl a de tre främst placerade hästarna från Kentucky Derby; Mine That Bird, Pioneerof The Nile och Musket Man. Det ska naturligtvis blir riktigt intressant att se om Mine That Bird kan upprepa prestationen från Churchill Downs. Men det är väl ganska osannolikt. Dessutom får Birdstone-valacken inte Calvin Borel på ryggen den här gången. Borel har nämligen valt att rida Rachel Alexandra, som i dagsläget är favoritspelad till ca 2,5 ggr pengarna. Klart befogat med tanke på Rachel Alexandras prestation i Oaks.

Eftersnack Jägersro 14 maj

Några snabba noteringar från dagens race:

Ja, ingen har väl undgått ”finishridningen” i det första loppet. Jag är säker på att Elione mår ganska dåligt av händelsen och jag gillar inte att slå på någon som redan ligger. Och det pinsamma i att göra fel och den uppståndelse det väcker är säkert mycket värre en den veckans avstängning han fick av skiljedomstolen. Men för mig är det ändå ofattbart att det kunde hända. Hade han inte öppnat programmet? Att Elione inte kan ett ord svenska är knappast någon förmildrande omständighet. 2 650 m dt förstår man även i Brasilien. Vidare kan jag omöjligt begripa att han inte märkte att tempot inte var i närheten av ett sprinterlopp. Morans The Weir var en 25 oddsare och ingen av konkurrenterna gick fram och utmanade på upploppet..? Vad hade han fått för instruktioner före loppet?

Sådana här små incidenter är naturligtvis inte alls bra för galoppen. Samtidigt ska man komma ihåg att det även händer inom travet. I ett travlopp över t ex 3 140 meter är det ”lättare” att ta fel på antalet varv och jag har själv sett det några gånger. Men det är kanske en klen tröst. Händelsen bekräftar egentligen bara vad jag sagt tidigare. Vi har en handfull riktigt duktiga jockeys i Skandinavien, men överlag är standarden för låg och konkurrensen är på tok för dålig.

I övrigt då?
Flip Flopping Fly hade säkert ingen emot en lite längre distans och nu tog hon sin andra seger på tre försök. Diana Trial nästa.

Kul att se Farad tillbaka i vinnarcirkeln. Han är populär den där fuxen. Och alla vet väl redan att hästen betyder väldigt mycket för Janos.

Ska vi börja spekulera i hur många hästar Francisco Castro har i Svenskt Derby den 9 augusti? Jag tror att det kan bli ganska många. Viejo Perro var definitivt ingen bluff och att irlandsimporten står distans visade han alltså redan i debuten. Hot Chestnut tog sin tredje raka andraplats och kommer säkert att gå framåt efter den här genomköraren. Frågan är om det räcker.

Och sist men inte minst så tog ”ickevinnaren” Flying Edge sin andra raka seger. Peter hade visst ”hotat” hästen med att han skulle få lämna stallet om han inte bättrade på sin formrad. Det gjorde bevisligen susen.

Blixtvisit på andra sidan jordklotet

Jag snackade lite med Manuel Martinez på banan tidigare idag. Han sitter antagligen på flyget ner till Chile just nu. I helgen rider han nämligen i en Grupp 1-löpning i Santiago. Sedan är det bara att kliva ombord på planet upp till Skandinavien igen. Han vill naturligtvis inte missa ritten på Luca Brasi i Pramms på tisdag. Det är inte så lätt att vara jockey. 🙂