Tunt i Guld

Curtain Bluff, Valbonne, Gipsy Hall, Safendonseabiscuit och… ingen mer. Endast fyra hästar, varv två från Björling-stallet, har anmält sitt intresse till nästa torsdags Stayerfinal med finfina 100 000 kronor i samlad prissumma. Att arrangera guldlöpningar vid den här tiden på året verkar vara en helt omöjlig uppgift. Kan vi hoppas på några efteranmälningar eller är det bara att stryka loppet?

Inez Karlsson inleder sitt vårmeeting på Hawthorne

Inez Karlsson

Efter att ha avtjänat en tre dagars avstängning är Inez Karlsson åter i sadeln på Hawthorne Racecourse de närmaste dagarna. Inez är uppsatt i de flesta loppen och verkar sannerligen inte att ha några problem att få ritter. Men så har hon också en riktigt duktig agent i Penny Ffitch-Heyes, som för övrigt ridit engelska Grand National en gång i tiden. Den här veckan tävlar Hawthorne måndag, torsdag och fredag. I lopp 5 på torsdag rider Inez förresten Death Valley, hästen som gav henne karriärens första seger på Arlington den 18 september 2007. Det blir klart spännande att följa henne framöver.

Alcohuaz – det första intrycket

Som ni säkert redan har noterat fick jag en liten ”premiärvisning” av nya sprintern Alcohuaz i fredags. Med en prislapp på 180 000 dollar ($215 000 inkl transport etc) lär han garanterat bli en av de stora snackhästarna de närmaste månaderna. ”Racing manager” Tore Petré har själv hjälpt till med att ge oss i media en liten ”kick in the ass” och det behöver inte vara fel. Jag tycker att fler tränare och hästägare borde jobba mer för att föra fram sina adepter i mediabruset istället för att klaga på att det aldrig skrivs och görs något.

Nå, hur var då mitt första intryck av Alcohuaz? En snabb typ, inget snack om saken. Hela hästen andas explosivitet. Absolut ingen stor häst. Om vi bortser från färgen så är han faktiskt inte helt olik Media Hora, även det en relativt liten och snabbfotad chilenare. Det som genast slog mig när Junior ryktade av honom i karantänboxen var att hästen har en ”bakkärra” om påminner lite om Aramus. De flesta minns säkert att Aramus hade väldigt långa bakben, samt riktigt muskulösa och högt ansatta lår. Nu är ju Alcohuaz en betydligt mindre häst än Aramus, men det går ändå att dra paralleller.

Det var förresten lite underligt att se en häst med blank sommarpäls vid den här tiden på året. Alcohuaz såg i stort sett ut att vara i full tävlingskondition och jag tror inte att det krävs mycket för att få upp honom i samma skick som när han lämnade Chile i förra veckan. Men det stora frågetecknet är naturligtvis hur han klarar acklimatiseringen. Det är något som tidigare har varit ett stort gissel för många importer från Sydamerika. Årstiderna är ju som bekant de omvända på andra sidan jordklotet. Risken är att hästen börjar sätta vinterpäls när han kommer upp till ett kyligt Sverige. Jag vill minnas att Aramus klarade omställningen galant men att en häst som Media Hora hade lite mer problem i sina första starter. Jag tänker med andra ord inte floppa Alcohuaz om han inte får till det i sina första starter om någon månad eller så. Vi vår inte heller glömma bort att han bara är 3½ år. Vi väntar väl med slutsatserna tills en bit in på 2010.

Pete Anderson och Delightful Kiss

Jag har suttit och kikat på lite olika videoklipp under helgen. Ni minns kanske skimmeln Delightful Kiss, som jag skrev om för ett par månader sedan. Han vann Hal’s Hope Handicap (Gr 3) i början av året. HRTV har gjort ett riktigt sevärt inslag om hästens tränare Pete Anderson. I USA älskar man den här typen av storys och det är svårt att inte ryckas med. Historien och Pete och den speedige skimmeln är faktiskt riktigt vacker.