Lunchpremiären – tunt och svårknäckt

Startlistan till torsdag trillade precis in i mejlboxen. En V4-omgång med 6 + 9 + 8 + 12 hästar är väl i tunnaste laget. Fast inget att be för som man säger, det får duga. Den inledande Guldlöpningen har samlat ett gäng ”ickevinnare” och ser smålurig ut. Någon ska ju vinna. Hmm, andra raka för Curtain Bluff..? Men den avslutande amatörhandikapen blir antagligen svårast att bena ut. Flera ryttare är säkert en smula ringrostiga för det har inte ridits amatörlöpningar på ett tag. Vem har bäst flås..? Japp, det här kommer att bli en utmaning.

Mina idéer inför lördagens TrioKomb publiceras förresten här kl 8 imorgon.

Helgens action på Gulfstream Park

Vill du se fin galoppsport det här veckoslutet är Florida-banan Gulfstream Park ”the place to be”.

Redan idag (fredag) gör några högst potentiella Florida Derby-kandidater upp i Hutcheson Stakes (Gr 3) över 1 400 meter. Favorit blir antagligen Break Water Edison med Alan Garcia i sadeln. Lemon Drop Kid-sonen besegrade Hello Brodway med knappa två längder i Nashua Stakes (Gr 3) på Aqueduct i november. Hello Brodway finns med i startfältet även den här gången och med Edgar Prado i sadeln blir han naturligtvis en seriös utmanare. Broken Wov-hingsten är för övrigt en halvbror till Wood Memorial-vinnaren Nobiz Like Shobiz. Ytterligare en vinnarkandidat kan vara Capt Candyman Can.

På fredagen rids även Forward Gal Stakes (Gr 2) för 3-åriga ston över samma distans som Hutcheson St. Här är det upplagt för en ny spännande duell mellan fuxan Gemswick Park och skimmeln Frolic’s Dream, etta respektive tvåa i Old Hat Stakes (Gr 3) för ett par veckor sedan.

Fina treåringar hittar vi även i lördagens Holy Bull Stakes (Gr 2) över 1 800 meter. Störst meriter i det elva hästar starka fältet har West Side Bernie och Beethoven, men båda har dragit usla startspår och det kan naturligtvis häxa till det. Vinnaren heter kanske istället Danger To Society, obesegrade i sina två starter.

Helgens sportsliga godbit är självfallet Grade 1-uppgörelsen Donn Handicap över 1 800 meter. Toppviktad i tiohästarsfältet är trefaldige Grade 1-vinnaren Einstein, som senast vann Clarc Handicap (Gr 2) på Churchill Downs i november. Den brasilianskfödde 7-åringen startade även i fjolårets upplaga av Donn Handicap, men fick då nöja sig med en sjätteplats bakom vinnande Spring At Last. Einsten får Julien  Leparoux i sadeln. Utmanare saknas definitivt inte. Riktigt intressant är naturligtvis Albertus Maximus, som gör sin första start sedan triumfen i Breeders’ Cup Dirt Mile i slutet av oktober. Albert The Great-hingsten ägs numera av Shadwell Stable och en stark insats på lördag bör innebära start i Dubai World Cup i mars.

Men den löpning som antagligen kommer att väcka störst intresse är en helt vanlig maidenuppgörelse över 1 600 meter. Här debuterar nämligen hästen Nicanor. Och vad är det då som gör honom så speciell? Jo, Nicanor är en helbror till självaste Barbaro, som vann Kentucky Derby för två år sedan men sedan förolyckades i Preakness Stakes två veckor senare. Alla minns säkert vilka rubriker den händelsen skapade. Det ska givetvis blir spännande att följa Nicanor framöver. Bara att lägga namnet på minnet!

För många lärlingar?

När jag satt och tippade helgens TrioKomber igår slog det mig hur många lärlingar vi har i Sverige just nu. Eller är det kanske helt enkelt så att vi har för få professionella jockeys?

Dina Danekilde, en av få som lyckats med den tuffa övergången från lärling till jockey.
Dina Danekilde, en av få som lyckats med den tuffa övergången från lärling till jockey.
På lördag rids fem av de nio hästarna av lärlingar (55%). Motsvarande siffra på söndag är 54%, d v s sju av tretton. Så här har det sett ut i främst handicaploppen de senaste åren.
Vad är det för fel med det, frågar ni kanske. Det finns ju relativt få proffsjockeys i Skandinavien – inte minst nu under vintern – och unga lärlingar ska väl få chansen? Jodå, visst är det så. Missförstå mig inte, vi behöver definitivt tillväxt bland ryttarna. Problemet är att tillväxten inte fungerar. Lärlingar kommer och går, väldigt få lyckas etablera sig som jockeys. När deras lärlingslättnad är borta är det inte sällan tack och adjö. Då står de där ute i kylan samtidigt som nya obekanta namn dyker upp med attraktiva fyra kilos viktlättnad.

Spontant tycker jag att det här är illa. Men skulden kan knappast läggas på lärlingarna. Det är naturligtvis fantastiskt trevligt när en ung person har förutsättningarna och modet att satsa på en karriär som jockey. Nej, jag tror snarare att proffstränarna måste ta ett större ansvar. Behöver ett proffsstall verkligen mer än en lärling? Jag har lite svårt att tänka mig det. Satsa istället hårdare på de få individer som faktiskt har talang och rätt attityd – sådant upptäcker man väldigt tidigt. Plocka fram dem i ljuset så att de verkligen får den uppmärksamhet de förtjänar. Det kan faktiskt bli ett riktigt lyft för stallet.

Jag ska ge er några exempel så ni förstår vad jag menar. Ole Larsen hjälpte upp Dina Danekilde på ett exemplariskt sätt. Samma sak gjorde Bo Neuman med Jessica Lindberg för några år sedan. Ett aktuellt exempel är vad Alex McLaren gör för Lisa Magnusson. Gemensamt för alla tre är att de tidigt upptäckte ryttarnas talang och sedan gav dem stöd, förtroende och fina ritter. Jessica rider visserligen inte längre, men Dina har etablerat sig bland proffsjockeyerna och jag är säker på att Lisa kommer att göra detsamma.

Som det ser ut idag har vi inget behov av fler lärlingar i Skandinavien. Det vi behöver är fler rutinerade jockeys och inte minst starkare profiler. En riktig profil skapas inte på ett par år, inte heller på 50 segrar.

Yr i mössan?

Två snygga mössor!
Två snygga mössor!

Ibland är det de små detaljerna som gör det! En äldre gentleman ringde upp mig tidigare idag:
– Har du någon aning om varför Hans G talar om röda och gröna mössor på jockeyerna när han refererar loppen i TV?
– Ehh, nej faktiskt inte, vissa säger så, svarade jag efter att ha funderat ett kort ögonblick.
– Vad jag vet har de hjälmar på huvudet och inget annat, fortsatte han.
– Jo, det måste jag faktiskt hålla med om. Mössor låter lite underligt, svarade jag lite tvekande.

Var tusan kommer ”mössa” ifrån!? Är det någon märklig översättning från engelskans ”cap”? Eller något man snackade om på 50-talet? Visserligen kan jag ibland tycka att vissa jockeys rider som om de vore ”yra i mössan”, men det är liksom inte samma sak. Hjälm är självklart ett bättre ord.

Tillhör du den berömda ”intresseklubben” så hoppas jag att du memorerar det här inlägget. 🙂