Sunshine Millions

Det reds om riktigt stora pengar i USA igår. Sunshine Million är ett trevligt arrangemang mellan Santa Anita och Gulfstream Park. Lite som en kamp mellan väst och öst.

På Gulfstream Park reds huvuduppgörelsen Sunshine Classic med inte mindre än 1 miljon dollar i samlad prispott. Den 1 800 meter långa uppgörelsen fick en lite överraskande vinnare i It’s a Bird, som efter en odramatisk resa utvändigt om ledande Finallymadeit lämnade konkurrenterna bakom sig på upploppet och avgjorde med drygt fem längder tillgodo till tvåan Dry Martini (Prado). Birdonthewire-valacken reds av Julien Leparoux och träningen sköter Martin Wolfson. Förstapriset var skapliga $550 000. Favoritspelade Delightful Kiss spurtade som vanligt storstilat från en position längst bak i fältet, men den här gången räckte det bara till en tredjeplats.

Soldiers Dancer svarade för en ruggig avslutning på Santa Anitas blöta gräsbana i Sunshine Millions Turf. I början av bortre lång låg den femårige skimmeln fortfarande sist under Rafael Bejarano. Men oj vilken rykande slutfinish den David Vivian-tränade hästen svarade för över upploppet! $275 000 var den spurten värd.

Gräsbanan såg ut att vara klart bättre på Gulfstream Park. I Sunshine Millions Fillys and Mares Turf ordnade det läckra stoet Wild Promises sin sjätte raka seger och visade än en gång att hon är en galoppör utöver det vanliga. Under Aaron Gryder hittade Wild Event-dottern en perfekt position som trea bakom ledarduon Elusive Lady och Julia Tuttle. I början av upploppet sökte hon sig ut i banan och accelererade undan till en lätt triumf. $275 000 i förstapris även här.

Plankan är som bekant närmaste vägen till mål – även i USA. Det visade Georgie Boy med eftertryck i Sunshine Millions Sprint. Under Garrett Gomez kunde fyraåringen inte alls vara med i startrusningen, men på upploppet kom luckan som på beställning och Tribal Rule-sonen kunde sprinta undan till en lätt seger före länge ledande Machismo.

Leah’s Secret hade inga som helst problem att hemföra Sunshine Million Distaff på Santa Anita. När ridande Eibar Coa lättade på tyglarna med 300 meter kvar svarade Tiger Ridge-dottern med att kliva undan med två lätta längder före Lady Railrider och Unforgotten.

This Ones for Phil klev undan till en smått överlägsen viktoria i Sunshine Millions Dash för de treåriga hästarna. Edgar Prado red och det här var fuxvalackens första start för tränare Richard Dutrow Jr.

Sunshine Million Oaks för de treåriga stona utmynnade i en härlig upploppsduell mellan Beltene och Hooh Why. Beltene var starkast sista biten och tog därmed sin tredje raka seger på lika många försök. Joel Rosario satt i segersadeln.

Puh, nu hoppas jag att alla loppen blev nämnda. Den här bloggposten blev visst lite längre än beräknat.

Lopprepriser finns bl a på bloodhorse.com

Good Ba Ba överlägsen i Stewards Cup (Gr 1)

Är Good Ba Ba världens för tillfället bästa miler? Ja, mycket talar faktiskt för det. På lördagen blev den Alex Schutz-tränade sjuåringen 4,8 miljoner kronor rikare efter att han bärgat en lekande lätt seger i Stewards Cup (Gr 1) på Sha Tin-banan i Hong Kong. Precis som vid segern i Hong Kong Mile för knappt två månader sedan tog Good Ba Ba det lugnt från start och bidade sin tid i kön. Runt slutsvängen lyfte Christophe Soumillon ut honom i ett fint slagläge och in på upploppet sa det bara smack! Good Ba Ba har en fantastisk ”turn of foot” och med 150 meter kvar såg det nästan ut som om konkurrenterna stod stilla. Närmast avstannad skar Good Ba Ba mållinjen med knappt två längder tillgodo på Fellowship (Purton), som i sin tur var tre längder före Viva Pataca (Kinane). Något dubaiäventyr blir det dock inte för Good Ba Ba. Han stannar på hemmaplan och siktar närmast på Queen’s Silver Jubilee Cup i mars. Och i december kan han vinna Hong Kong Mile för tredje året i rad.

> Resultat och lopprepris hittar ni här

Röd tråd någon?

Ibland är det lätt att vara efterklok. Andra gånger förstår man ingenting – trots facit i hand. Vintergalopp inte sällan rena lotteriet. Nu frågar jag: Finns det någon som hittar en röd tråd i lördagens resultatlista? För mig ser ordningsföljden ut att vara något som dragits ur en tombola. Ska kika på loppreprisen ytterligare några gånger och se om jag kan hitta något mönster. Sannolikt kommer jag inte att bli mycket klokare. Omsättningen var för övrigt rätt dålig, 1.356 miljoner, vi närmar oss nya bottenrekord.

Update efter att jag studerat loppreprisen ett par ggr:
I stort sett samtliga hästar som låg nära innerrailen (spår 1 och 2) mattades på upploppet. Banan var antagligen inte helt homogen idag. Det har ju hänt förr. Men hur räknar man ut sådant på förhand?

Bilder i Hingstkatalogen

Homme d'HonneurDe svenska och danska hingstkatalogerna tillade ner i min brevlåda idag. I synnerhet den svenska upplagan innehåller ju en klart gedigen samling hingstar. Kanske lite väl gedigen, för det är väl ingen vild gissning att flera av hingstarna kommer att få ytterst få ston. Nuförtiden trycks den svenska hingstkatalogen i färg. Ett heltrevligt initiativ som verkligen lyfter publikationen.

Men nu till min poäng med den här bloggposten. Snälla hingstägare, funderar ni inte ett dugg på hur era ögonstenar presenteras i katalogen? Flera av bilderna är rent ut sagt förskräckliga. I de värsta fallen ser hingstarna ut att vara hämtade direkt från hagen. Helprofessionellt, inte sant..? Nästan hälften av hästarna är mer eller mindre fel uppställda. Visst, det gäller att ha lite tålamod för att få till den där perfekta bilden. Men allt arbete med hästar handlar väl egentligen om tålamod? Själva bildkvalitén är dessutom för svag i flera av fallen. Det har jag lite större överseende med. Det är inte alltid så lätt med det rent tekniska.

Jag är själv ansvarig för tre bilder i katalogen; Duty Time, Homme d’Honneur och Muskateer Steel. Det är bilder som säkert skulle gå att göra ännu bättre, men kvalitén är trots allt anständig. Jag skämdes med andra ord inte när jag levererade bilderna. Andra hingstar som presenteras på ett utmärkt sätt är Dustoori, Eishin Dunkirk, Salad Days och Troon.

Många tror kanske att det blir väldigt dyrt att anlita en professionell fotograf för att få kvalitativa bilder på hingsten. Inte alls! Kontakta mig så ska jag berätta mer. Jag kan garantera just den posten blir relativt blygsam i bokslutet.

Indian Ace

Indian AceMin fotoverksamhet går verkligen på lågvarv vid den här tiden på året. Därför är det knappast märkligt att det inte trillar in så många bildförfrågningar. Men igår kom det ett mejl från Jenny, som undrar om jag har någon bild på hästen Indian Ace. Ja, faktiskt! Indian Ace startade på Täby Galopp den 23 november med Rebecca Colldin i sadeln. Då var jag på plats och lyckades fånga Indian Lodge-stoet i nedstartsgaloppen.
Klicka på bilden för en lite större variant.