Morgondagens stjärnor

Direkt efter de ordinarie löpningarna på Täby Galopp i söndags gjorde våra duktiga ponnyungdomar upp i finalerna i Dalva De Oliveira Ponnyserie. Jag fick tyvärr ingen möjlighet att fotografera så mycket av loppen. Däremot följde jag Jeff Åkesson, en av våra mest rutinerade och proffsiga ponnyryttare. Jeff tog för övrigt hem kategori B-finalen med hästen Too Bright Too. Bilderna jag fick kommer förhoppningsvis till användning inom en inte alltför avlägsen framtid.

Höstljus

Klockan är en bit över två natten. Jag borde naturligtvis sova vid den här tiden. Problemet är att dygnsrytmen blivit en aning rubbad de senaste veckorna och jag får allt svårare att varva ner. Så innan jag loggar ut tänkte jag skriva ihop en liten bloggpost.

Det var en lång tävlingsdag på Jägersro idag. Löpningarna var av typisk vardagskaraktär. För min del skiljer en sådan tävlingsdag sig inte speciellt mycket från exempelvis söndagens storloppsdag på Täby. Först och främst handlar det om att göra ett jobb. Då spelar det egentligen ingen roll om det är 60 eller 90-hästar som springer där ute på banan.

En sak som däremot kan variera väldigt mycket mellan tävlingsdagarna är ljuset. Höstljuset är min absoluta favorit. För en novis är det kanske lite svårt att förstå hur mycket ljuset betyder för en bild. Det handlar absolut inte om mängden ljus. Tvärt om. En solig dag mitt i juli är bland det värsta jag vet. Ljusa september- och oktoberdagar är däremot helt perfekta. Som idag. Färgerna blir fylligare och varmare, skuggorna blir längre. Ta en titt i mitt bildgalleri från tävlingsdagen så förstår ni säkert vad jag menar.

I övrigt har det som alla känner till varit lite oroligt i vår sport de senaste veckorna. Det vore oklokt av mig att gå närmare in på sakfrågorna här. Det ska jag självfallet inte göra.

Vad jag däremot tänker göra är att utrycka en viss oro över de växande klyftorna i sporten. Om dessa ökar kommer det nämligen endast att leda till att galoppen blir ännu mindre än vad den är idag. De stora vinnarna på en sådan utveckling är de inte obetydliga krafter som anser att galoppen tär för mycket på de medel som det totala spelet genererar. Därför är dialog, samarbets- och kompromissvilja tre extremt viktiga ledord den närmaste tiden.

Vår tidigare ordförande Benny Carlsson lämnade in en alldeles utmärkt och välformulerad insändare till Svensk Galopp i början på veckan. Det tycker jag att fler borde göra. Jag avslutar min bloggpost med att citera ett stycke ur denna.

”Man kan alltid diskutera hur och vad som har gjorts, rätt eller fel, men nu gäller det att Svensk Galopp står enad och fortsätter att arbeta för en gemensam organisation i Sverige. Galoppen har en bra framtid, men skall se till att man själv får bestämma om den. Det får inte lämnas till någon annan.”

Auktionsreflektioner

Klockan har redan passerat midnatt. Men innan jag släcker ner datorn för idag tänkte jag skriva ihop några korta reflektioner från åringsauktionen.

Täbyauktionen följde egentligen samma trend som vi såg på Roslövsholm för en dryg vecka sedan. En trend som tyvärr pekar nedåt jämfört med tidigare år. I stort sett samtliga tränare jag pratade med medgav att det var köparens marknad. Här fanns det utmärkta möjligheter att fynda för den som hade en slant över. Och jag är helt övertygad om att det gjordes mer än ett fynd bland de dryga 40 åringar som bytte ägare.

Anledningen till att marknaden viker kan naturligtvis diskuteras. Jag har hört många märkliga förklaringar den senaste tiden. Flera av argumenten har jag lite svårt att köpa. I synnerhet argument som går att relatera till mer eller mindre dagsaktuella händelser.

Vi har tyvärr haft en nedgående trend under ett par år. Exakt samma utveckling går att finna i vår systersport travet. Förra veckans Kriterie-auktion bjöd inte på några upplyftande siffror. Om vi ändå ska försöka hitta en mer kortsiktig orsak så tror jag att konjunkturläget spelar en viss roll. Jag är säkert i gott sällskap när jag säger att det har varit allt annat än uppmuntrande att följa aktie och fondportföljens utveckling det senaste halvåret.

Hur som helst. Jag hade tyvärr ingen möjlighet att kika närmare på åringarna under förmiddagens visningar. Men det jag såg i auktionsringen såg överlag riktigt bra ut. Mina personliga favoriter är nog Eishin Dunkirk-avkommorna. Kanske av den enkla anledningen att jag gillar fuxar… (mmm jag vet att det inte är färgen som avgör hur fort hästar springer).

Att byta ut ett mörkt och trångt cirkustält med en minst sagt voluminös och ljus ridhall var ett klart lyft. Vad jag däremot har lite svårt att förstå är hur jag kunde frysa lika mycket som förra året…

Nåja, nog skrivet för idag. Nu är det dags att få lite välbehövlig sömn. Vi ses på kapplöpningsbanan imorgon.