Derbyvecka

Suck, det är väldigt långa dagar just nu. Derbyveckan har precis dragit igång och jag har massor med jobb framför mig. Roligt jovisst, men det finns verkligen ingen tid över till något annat. Som tur är har jag varit flitig värre idag och fått massor uträttat. Kan det bero på att sommarvädret tagit en plötslig paus?
Programblad i PDF till Jägersro torsdag, Täby Galopp fredag och så självfallet Derbydagen på söndag ligger ute på hemsidorna. Dessutom har jag redan hunnit få ut tipsen på jägersrosajten och inte minst presentationen av årets Derbyfält. Den missar ni väl inte? Programredaktör Stefan Jönsson har gjort ett gediget arbete med att plocka fram information om de femton hästarna.
Och nu när vi snackar Derby. Den senaste timmen har jag rankat samtliga lopp till söndag. Kan bara konstatera att Derbyfältet är en riktig utmaning att bena ut. Det gillar jag. Trots att Swing That Cat drog det sämsta spåret så lutar det ändå åt att han blir mitt vinnarbud. Jag är i vilket fall ganska övertygad om att han är den bästa hästen i fältet. Allra roligast vore det om Duriana vann, men jag har lite svårt att se hur det ska gå till.

Till sist några rader om gårdagen. Vilket lopp det blev, Scandinavian Open! Massor av positionsväxlingar och en härlig slutvinjett där Chinese Mandarin till slut sluggade sig förbi Peas and Carrots. En svensk dubbel, det kunde ju inte bli mycket bättre. Och att Chinese Mandarin hade kapacitet att hävda sig i Grupp 3-sammanhang hade jag på känn efter en mäktiga uppvisningen på Jägersro i våras. Det blir riktigt spännande att se vad hingsten kan uträtta framöver. Och vilken skön seger för Nicholas Cordrey! Han har haft en ganska tung period med segertorka och nyligen även en handskada som gjorde att han inte kunde rida Double Up i Svenskt Oaks. Den här segern behövde han verkligen. Erna van Doorns glädje gick det verkligen inte heller att ta miste på. Visst var den en segertår jag såg där i ögonvrån? Sedan måste man ju säga något om Dan Tucket. Att som ensam treåring vara knappt slagen trea bakom Peas and Carrots är en riktigt respektingivande prestation. Det är bara att konstatera att Skandinaviens bästa treåring inte finns med i derbyfältet på söndag.

Inför fullsatta läktare

storpublik16 050! Så många personer bevittnade franske hästen L’Amiral Mauzun ta hem Hugo Åbergs Memorial på fantastiska tiden 1.09,7 igår kväll. Trots att årets publiksiffra var några tusen under det absoluta publikrekordet på Jägersro så kan man verkligen inte klaga. Vädret var perfekt (+25) och stämningen var som vanligt på topp. Jag har hunnit jobba under ganska många Åbergs-kvällar vid det här laget. Varje år slår det mig. Betydelsen av en stor publik på banan. Det spelar ingen roll om vi talar trav eller galopp, i båda fallen handlar det om ett idrottsarrangemang. Och ett av de viktigaste kriterierna för ett idrottsarrangemang måste väl vara att det bevittnas av en anständig publikskara? Jag är övertygad om – eller rättare sagt jag vet – att publiken har en enorm inverkan på de aktiva. Att höra surret från tusentals personer när fältet svänger in på upploppsrakan är en underbar upplevelse. Att få komma in i vinnarcirkeln till ljudet av tiotusentals applåderande händer är antagligen en känsla som stannar kvar resten av livet. Igår hörde jag väldigt många kuskar och tränare säga: “Det är kvällar som den här vi jobbar för hela året.” Jag kan ofta känna samma sak. Att bevaka hästkapplöpningar en mörk novemberkväll inför tomma läktare är ingen höjdare.

Tyvärr är 16 000 personer en siffra som de svenska galoppbanorna bara kan drömma om. När Voterlöpning avgjordes för ett par veckor sedan kom runt 600 personer till Jägersro. Utmärkt sport även då men kontrasten kan väl knappast bli större. Jag vet att det inte är själva produkten det är fel på. Galopp är minst lika spännande och dramatiskt som trav. Problemet är bara att ytterst få har uppfattat det i Sverige. Jag ska inte försöka mig på att lösa ”publikkrisen” här och nu för det är sannerligen ingen enkel uppgift. Däremot tänker jag säga att vi aldrig får ge upp ambitionen att locka mer folk till banan till förmån för TV och internetsändningar. Den som hävdar motsatsen kan gå ut och fråga vilken jockey eller tränare som helst. Jag är säker på att deras tävlingsgnista skulle slockna den dagen de inte får någon ”märkbar” uppskattning för sina prestationer. Allt handlar faktiskt inte om pengar.

Högsommar

Det var varmt på Göteborg Galopp i söndags. För varmt att skriva, för varmt att fotografera och för varmt att tänka. Tacka vet jag kvällslöpningar. När jag kom upp till banan visade termometern i bilen +28 grader. Det var nästan så att det tog emot att kliva ur den luftkonditionerade kupén. Men jag ska ju egentligen inte klaga. Det måste ha varit tuffare för ryttarna, för att inte tala om hästarna

Jag undrar just om det var värmen som gjorde att Manuel Santos lyckades få fel vikt på sadeln? Eller var det bara ett misstag mellan honom och vågkontrollanten. Oavsett hur det ligger till så är det tråkigt när det händer sådana saker. Jag behöver väl inte berätta att det var gårdagens stora samtalsämne. Många gnällde på rutinerna på banan. Och visst finns det saker som är något primitiva på Göteborg Galopp. Men just när det gäller ridvikten är det faktiskt jockeyn som är ensamt ansvarig för att väga in och ut med rätt vikt – undantagslöst. Samma sak gäller på alla galoppbanor runt om i världen. Sedan är det kanske synd att vi inte lyckats införa systemet med utsadling kort före start i Skandinavien.
Extra tråkigt i just det här fallet är att diskvalificieringen antagligen innebär att Calvados inte har tillräckligt många poäng för en plats i Svenskt Derby. Nu tror jag visserligen att han hade fått svårt att räcka till där, men det är egentligen mindre intressant. Derbyhästar växer inte på träd.

Det blev en riktig toppdag för Lennart Reuterskiöld. Jag brukar alltid fråga samma sak när tränare börjar vinna en massa lopp. Vad har du gjort nu? Vad är hemligheten? Trots att jag är fullt medveten om att jag inte kommer att få något bra svar. För det är just så det fungerar. Plötsligt hamnar man i det där segerstimmet och man har ingen aning om varför. Framgång föder framgång. Precis samma sak gäller när det börjar gå dåligt. Tränare frågar sig vad som är fel, de har ju tränat på precis på samma sätt som de alltid gjort. Motgångar och negativa känslor smittar av sig. Men det är väl lite av charmen med den här sporten. Utan motgångar är det svårt att uppskatta framgångarna tillräckligt mycket

Annars är jag mest nöjd med att jag har överlevt de senaste dagarna. Det har varit väldigt mycket jobb. Nu blir det trav och Åbergs Memorial på tisdag och därefter laddar vi upp inför Scandinavian Open i Köpenhamn på söndag. Och sedan, ja då är det ju Derbyweek!

Dubbelt Upp

doubleupSå utomordentligt trevligt att Bo Neuman fick vinna Svenskt Oaks. Jag tror att alla håller med mig. Neuman har alltid tillhört mina favorittränare. Han är verkligen inte den som gör mycket väsen av sig, men att han är en förträfflig tränare och hästkarl råder det inga tvivel om. Dessutom är han alltid lugn, tillmötesgående och trevlig när man intervjuar honom. Ett föredöme för tränarkåren på många sätt.
Och så bra hon var, Double Up. Ytterligare en femstjärnig ritt av Fredrik Johansson och Hot Marta blev ett enkelt byte över upploppet. Svenskt Oaks rids över 2 400 meter. Det ska till en riktig stayer för att vinna loppet. Jag hävdar att Double Up är just en sådan.

Minns att jag pratade med Neuman inför hästens start i Sommarstoet för några veckor sedan. Vi kom in på distansen och jag undrade om hon inte skulle vara en ypperlig Oakshäst. Mycket riktigt, Neuman gjorde ingen hemlighet av att det här var hennes främsta uppgift i år. Det finns fortfarande mycket utveckling i henne, hävdade han. Nu har vi facit i hand, han hade naturligtvis helt rätt. Trots att hon inte satt sin hov på Jägersros dirttrack tidigare löste hon uppgiften perfekt.

Att Double Up är svenskfödd gör inte saken sämre. Att gå ut och besegra ett gäng fina importer i en ”öppen” löpning måste väl vara så mycket roligare och meriterande än att göra det i en uppgörelse för enbart svenskuppfödda hästar!? Svenska uppfödare har det inte lätt just nu och behöver verkligen den här typen av vinnare. Eva Pettersson är dessutom en av de duktigaste och hårdast satsande uppfödarna vi har i landet. I sammanhanget måste vi ju även notera att Funambule är far till både Double Up och Altamira-vinnaren Trieste. Inget dåligt facit på en dag.

Annars var omstarten det stora samtalsämnet efter loppet. En häst bröt sig ur boxarna och i samband med detta skadade sig en av träckarna (inte allvarligt om jag uppfattade det rätt). I den något stressade situationen ”råkade” startern trycka på startknappen istället för ambulansknappen. Alla kan naturligtvis göra misstag – inte minst jag. Men när en sådan sak sker i en av årets främsta lopp är det självfallet väldigt olyckligt. Nu tror jag att det var meningen att Hot Marta skulle gå i ledningen, men att hon blev lite väl blev het i loppet såg väl de flesta.

Seg

Det är onsdag eftermiddag. Jag sitter på Täby Galopps sekretariat och hinkar i mig automatkaffe. Det var ett bra tag sedan jag kände mig så här seg efter en tävlingsdag. Det blev en lång kväll igår och jobb långt in på småtimmarna. Lite småstruligt dessutom – inernetuppkopplingen fungerade inte på hotellet, tur att man har en reservuppkoppling i mobiltelefonen. Lyckades trots allt få ut lite bilder på Täbys hemsida.

Gårdagskvällens tävlingar kan man verkligen inte klaga på. Arcus var precis lika bra som jag hade förväntat mig. Nu vinner han väl Breeders’ Classic också? Måste även ge en liten guldstjärna till tvåan Duriana som än en gång svarade för en kanoninsats. Topprestationer även av Eldfote och Marron. Och en underbar högsommarkväll till på köpet.

Nu hade det verkligen inte suttit fel med ett par dagars semester, inte minst med tanke på värmen. Men icke, dags att ladda upp inför Oaks på fredag och Göteborg Galopp söndag.