Kategori: Vardagsgalopp

Det var varmt på Göteborg Galopp i söndags. För varmt att skriva, för varmt att fotografera och för varmt att tänka. Tacka vet jag kvällslöpningar. När jag kom upp till banan visade termometern i bilen +28 grader. Det var nästan så att det tog emot att kliva ur den luftkonditionerade kupén. Men jag ska ju egentligen inte klaga. Det måste ha varit tuffare för ryttarna, för att inte tala om hästarna

Jag undrar just om det var värmen som gjorde att Manuel Santos lyckades få fel vikt på sadeln? Eller var det bara ett misstag mellan honom och vågkontrollanten. Oavsett hur det ligger till så är det tråkigt när det händer sådana saker. Jag behöver väl inte berätta att det var gårdagens stora samtalsämne. Många gnällde på rutinerna på banan. Och visst finns det saker som är något primitiva på Göteborg Galopp. Men just när det gäller ridvikten är det faktiskt jockeyn som är ensamt ansvarig för att väga in och ut med rätt vikt – undantagslöst. Samma sak gäller på alla galoppbanor runt om i världen. Sedan är det kanske synd att vi inte lyckats införa systemet med utsadling kort före start i Skandinavien.
Extra tråkigt i just det här fallet är att diskvalificieringen antagligen innebär att Calvados inte har tillräckligt många poäng för en plats i Svenskt Derby. Nu tror jag visserligen att han hade fått svårt att räcka till där, men det är egentligen mindre intressant. Derbyhästar växer inte på träd.

Det blev en riktig toppdag för Lennart Reuterskiöld. Jag brukar alltid fråga samma sak när tränare börjar vinna en massa lopp. Vad har du gjort nu? Vad är hemligheten? Trots att jag är fullt medveten om att jag inte kommer att få något bra svar. För det är just så det fungerar. Plötsligt hamnar man i det där segerstimmet och man har ingen aning om varför. Framgång föder framgång. Precis samma sak gäller när det börjar gå dåligt. Tränare frågar sig vad som är fel, de har ju tränat på precis på samma sätt som de alltid gjort. Motgångar och negativa känslor smittar av sig. Men det är väl lite av charmen med den här sporten. Utan motgångar är det svårt att uppskatta framgångarna tillräckligt mycket

Annars är jag mest nöjd med att jag har överlevt de senaste dagarna. Det har varit väldigt mycket jobb. Nu blir det trav och Åbergs Memorial på tisdag och därefter laddar vi upp inför Scandinavian Open i Köpenhamn på söndag. Och sedan, ja då är det ju Derbyweek!

Egentligen hade jag tänkt skriva ett par rader om hur mycket jag ser fram emot fredagens löpningar på Jägersro. Och visst kommer det att bli spännande. Men just nu har jag ändå lite svårt att finna den där riktiga entusiasmen. Ännu en väldigt tragisk olycka på Täby Galopp idag. Det börjar bli mycket nu.

Alla som jobbar inom galoppen är naturligtvis väl medvetna om att olyckor inträffar med jämna mellanrum. Man lär sig på sätt och vis att leva med vetskapen om att det kan hända något varje dag, på eller utanför banan. Och inte sällan när man minst anar det. Vad man däremot aldrig någonsin vänjer sig vid är den otäcka känslan man får när olyckan väl är framme. Tro mig, jag har hunnit se en hel del otäckt under mina femton år i branschen. Ändå känns dagens tragedi precis lika illa som den första. Man blir alltid lika nedstämd och börjar fundera på varför man jobbar med det här över huvud taget. Men så kommer det nya tävlingsdagar och plötsligt är man tillbaka i vardagen. Med en bestämd vetskap om att det här inte var sista gången. Och trots det vänjer man sig aldrig…

Det regnade när jag lämnade bostaden i Lund på söndagsförmiddagen och det regnade när jag kom hem på kvällen. Jag var helt inställd på att det skulle bli en väldigt blöt söndag i Göteborg. Tur att jag hade fel den här gången. Med undantag för ett fåtal droppar höll det sig torrt under hela tävlingsdagen. Inte för att jag tycker att lite vatten är hela världen, men det försvårar liksom fotoarbetet en hel del. Dessutom hade publiksiffran garanterat blivit betydligt sämre. Det var hyfsat med folk på banan igår, inte mer. Spelmässigt var det också lite si och så. En V5-omsättning på en bit över 100.000 var okej. Däremot börjar jag bli orolig för Komben och Trion, som tappar mer för varje månad. Jag har hört att ATG ska lägga lite marknadsresurser på helgspelen, men så här långt har jag inte sett mycket. Någon mer än jag som minns när vi hade över 3 miljoner i omsättning, enbart på LördagsKomben?!

Annars var väl söndagens tävlingar ganska odramatiska. Jag noterar att allt fler hästar vinner från ledningen på Göteborg Galopp. Förklaringen är antagligen att banan varit ganska snabb i år. Allsussedups seger var allt lite smårolig. Totalt bortglömd av alla och så spårade han hela vägen och vann med tre lätta längder för Annelie Hollstenius. 105 ggr pengarna, tack för kaffet! Här har vi egentligen charmen med sporten, det finns definitivt inga givna vinnare och faktiskt inga självklara förlorare. Och på tal om det. Man ska aldrig ge upp. Denklas fick t ex göra sitt första besök i vinnarcirkeln efter en fin genomförd ritt av Maria Sandh. Ägarna måste ha ett stort tålamod – det här var stoets 26:e start. Pia Höiom har haft Denklas i träning sedan hon var åring, nu är hon fem år. Jag antar att segerlyckan blir ännu större efter så lång väntan.
Dagens mest laddade händelse var väl annars när Nicolaj Stott föll av Turn of Speed kort efter målgång. För en kort stund såg det riktigt illa ut. Han kom dock upp på benen och jag tycker att det var starkt att han lyckades genomföra ritten på Abbielou i loppet därpå.

Not Secret gjorde det snyggt i TrioKomben. Med lite flyt kan han växa in i den Skandinaviska sprintereliten. Den är ju ganska tunn just nu. Det blev lite småtjafs efter loppet. Not Secret och Gustavo Solis tog visst lite för stor plats i den relativt snäva ingången till kurvan. Jag tycker att det var helt rätt av Helena Fylking att lägga in en protest. Många tränare hade nog bara struntat i det. För hur ofta ändrar man ordningsföljden för en incident som sker 800 meter från mål? Ytterst sällan. Not Secret fick självfallet behålla segern och det är väl inte mycket att orda om. Men skiljedomstolen var tvungen att granska filmen en extra gång och Solis fick 1 500 kronor i böter. Rätt ska vara rätt!

Jag blev rejält förvånad i fredags. I positiv bemärkelse. Att så mycket folk hade letat sig ut till Jägersro!? Nästan som en derbysöndag. ”An American Day At The Races”, jag ska erkänna att jag var lite skeptisk. Kanske för att jag har lite svårt för sidoarrangemang som egentligen inte har med sporten att göra. Visst bättrar sådana tillställningar på publiksiffrorna, men kommer de ”nya” besökarna verkligen tillbaka på ”vanliga” tävlingsdagar? Ibland har jag lite svårt att to det. Grundprincipen måste vara att produkten – i det här fallet galoppsporten – ska vara tillräckligt attraktiv för att locka publik. Gör den inte det, ja då har vi verkligen ett stort problem. Men strunt samma, i fredags fungerade allt riktigt bra. Jag tänker inte minst på alla amerikanska hästraser som visades upp mellan dagens åtta löpningar, snyggt presenterade av Anna Thelander. Dessutom var stämningen riktigt fin på publikplats med amerikansk mat, dryck och musik. Och viktigast av allt, publiken såg ut att följa galoppen med stort intresse.

Från tävlingarna noterar jag att Hot Marta vann Oaks Trial. Men hon övertygade verkligen inte. Jag har alltid gillat det där stoet och såg verkligen fram att få se henne över lång distans. Junior förklarade att hon är en bra bit från toppform. Det köper jag, men nog såg hon en smula tung ut. Manuel fick jobba frenetiskt för att hon skulle nå mållinjen först. ”She’s a bit lazy, cost me 1 500”, sa Manuel när jag pratade med honom i jockeyrummet. Ja, han blev straffad för att ha använt spöet någon gång extra. Naturligtvis helt korrekt, jag är själv en förespråkare för hårda spöregler. Men hade Hot Marta vunnit om hon inte fått några extra påminnelser? Knappast.

Lärlingen Annelie Hollstenius hade en fin dag och vann två lopp. Som en inom sporten välkänd – och dessutom alltid välklädd – gentleman sa till mig utanför vågrummet: ”Hon rider lite som Örjan Kihlström kör sulky, avvaktande och inga omvägar i ute spåren.” Tja, det var kanske ingen tokig beskrivning…

Jag undrar fortfarande vad som hände med Sheriffen i V5-4. Mer eller mindre uppullad med halva loppet avverkat och jag började frukta att det här var sista gången vi fick se honom på galoppbanan. Förklaringen att han inte gillar Jägersro köper jag inte. Däremot vet de flesta att han måste gå i ledningen, helst närmast rail. Nu fick han varken plankan eller ledningen därmed var den dagen förstörd.

Annars är det bara galopp som gäller för mig just nu. Ingen rast, ingen vila. Jägersro hela gårdagen, idag jag skrivit referat från fredagen, skickat ut bilder, tippat Täby torsdag och bevakat TrioKomben. Någon som hade Cadiline som vinnare förresten? Just nu sitter jag och laddar upp inför ytterligare en lång dag, imorgon blir det Göteborg Galopp. Prognosen ser inte helt lovande ut, hoppas vi slipper regnet.

Några snabba reflektioner från torsdagslunchens tävlingar. Sirjoshua Reynolds, tusan så bra han var! En komfortabel inledning i rygg på ledande Wazir, sedan ut ett spår på upploppet och undan till lätt seger. Nog fanns det krafter sparade?

Jag måste erkänna att jag har haft lite torskfrossa hela veckan. Jag valde nämligen att spika Sirjoshua Reynolds på mitt V4-förslag i Travronden, trots att Yvonne inte lät överdrivet segeroptimistisk när jag pratade med henne. Jag blev inte mindre nervös när jag såg att Ulf Zeider spikat Wazir i Täbyprogrammet. Men andraplatsen bakom Dan Tucket var nog värd mer än man kan tro. Nu gick det alltså för en gång skull som planerat. Att jag sedan inte hade med 20-oddsaren Black Duke, ja det tar vi en annan gång.

Sirsjoshua Reynolds prestation lovar gott inför framtiden. Nästa start, ja det är väl Swedish Open Mile (L)? Knappast någon enkel uppgift för en treåring, men jag tror att Sirjoshua Reynolds har vad som krävs för att hävda sig där. Sedan är det allt en smula beklagligt att en treåring måste gå ut mot äldre hästar så här tidigt på säsongen. Men Yvonne har tyvärr inte mycket att välja på, han är utestängd från i stort sett samtliga uppgörelser för jämnåriga.