”Det viktigaste är att sluta mäta det påstådda intresset för travsport i totokronor och tv-tittare. Istället ska fokus flyttas till antalet hästar, aktiva, tränare, ägare och uppfödare.”
Lars Dahlgren skiver en del kloka ord i sin senaste bloggpost på Travrondens hemsida. Det är kanske dags att fundera över vilka värden som är viktigast i trav- och galoppsporten.
Läs hela posten här.
Jag tycker själv att den senaste utvecklingen är en smula oroande. Bra omsättningssiffor är visserligen trevligt, men ingen bra mätare på hur sporten verkligen mår. Att svensk galoppsport är i ett skriande behov av främst fler hästägare är knappast någon hemlighet. Fler hästägare genererar i sin tur fler hästar i träning. Om vi sedan kan öka banpubliken, få fler proffs- och amatörtränare och öka kvalitén på uppfödningen så hade åtminstone jag blivit riktigt glad. För mig hade det varit betydligt större än nya omsättningsrekord.
Jag har ju ett ordinarie jobb utöver min hobby, galoppen. På ett stort företag. En kurs i kvalitetsförbättring jag gick på hade ett litet valspråk. ”Undvik att mäta det som är lätt att mäta”. snart för 20 år sedan.
Det ringer en klocka när jag läser L
något hände…mitt inte ens halvfärdiga inlägg åkte iväg.
Nåväl. för att återanknyta till det jag försökte säga.
Lars G. Dahlgren säger ungefär här:
”Totokronorna är i det sammanhanget ett MEDEL. Enligt den strategi som gäller nu är totokronorna istället MÅLET. 356 färre amatörtränare samtidigt som totoomsättningen går mot ännu ett rekordår visar att denna strategi slagit fel.”
Nu gäller detta enbart travet, inte bara antalet proffstränare minskar, utan även antalet amatörtränare.
Galoppen ligger i en positiv fas när det gäller amatörtränare….inte bara andelen utan även antalet ökar. Antalet proffstränare sjunker dock.
Från ”högsta orter”, dvs. ATG, STC och SG har man på gott och ont stirrat sig mer eller mindre blind på ökande spelsiffror. trav och galopp har visat sig stå sig väl när man ökat marknadföringsinsatserna, till och med har nämnda insatse visat sig överlägsna konkurrenternas på spelmarknaden. Men, när väl en ny ”konsument” väl går på trav för första gången, kommer till magnifika Solvalla en V75-lördag med löfte om närmare 80 miljoner i en ensam jackpot och möts av en publikplats där det befinner sig max 1000 personer samtidigt? Med häftigt snygga tv-reklamsekvenser på näthinnan. Och så kostar det 100 spänn för att överhuvudtaget komma in. 3500 närvarande senast när Solvalla arrangerade V75 senast…inte bra…
Bra att Remy Nilsson verkar ha insikt….men visst kan man hålla med om att det är lite väl sent att börja fundera på vilka egentliga värden svensk hästsport egentligen vilar på.
Spelet på hästar har i och för sig ökat i kronor och ören räknat…men har spelet verkligen ökat om man tar hänsyn till inflationen, låt oss säga mätt på den senaste tiooårsperioden?
Att kostnaderökningen uder samma period ökat i storleksordningen tredubbelt under samma period för tränare och hästägare behöver jag inte fråga Remy om, den frågan har han redan ställt till berörda inom travet.
Kanske han nu , genom sitt senaste uttalande, kommit till insikt att det behövs andra mätmetoder än att läsa utfallet av ATG.s balansräkning?
Här är en amatör som inte anser sig har råd att ha starthäst längre.
Camilla: Jag tror inte att du är den enda.