Etikett: eftersnack

Det var nog inte årets bästa lopp idag. Dr McDreamy var visserligen duktig under sina första starter ifjol. En blek avslutning på säsongen samt årsdebut gjorde inte honom till något riktigt hett spelobjekt i mina ögon. Ibland har man fel. Daytime fick ett ganska konstigt lopp. Bra med i början, kunde inte hänga med när tempot ökade 800 m kvar, men kom sedan tillbaka igen med små nätta kliv. Wiesensturm drog igång sin patenterade långspurt på bortre lång. Ibland når han fram, andra gånger inte. 2 400 meter kan ha varit i drygaste laget för Walk The Plank och då går det inte att tillbringa större delen av loppet ute i spåren. Tina red däremot smart med Irish Lad och det belönades med en liten matlapp.

Mina högst personliga iaktagelser från torsdagens lopp.

V4-1:
Underbetyg och lång näsa till spelarna. Att lira ner False Image till låga 1,40 var rena vansinnet. Det fanns ju faktiskt klara motbud på pappret. Inte minst vinnande Kansas Gold som rent matematiskt stod två kilo bättre till i loppet. Jacob var smart som svarade ut False Image runt kurvan. Rafael såg ut att sitta på leken en bit in på upploppet men nix, not today. Jag vill inte kalla det ryttarseger, däremot tror jag att False Image gick i mål med lite krafter kvar. Tidigare har hon gått med siduludd, men nu hade luddet flyttat ner på nosen. Vad vet jag, det kan ha haft betydelse. Ingen skugga över vinnaren dock. Catharina spekulerade i att starta redan nästa vecka så att Kansas Gold står var på sitt gamla tal. Igen dum idé, undrar just vad han får för dagens seger. Med tanke på de hästarna han slog borde det inte vara många kilo. Gameboy var för övrigt klart förbättrad som trea.

V4-2:
Förra veckan besegrade Wyclef Prince of Darkness med fyra längder. Idag möttes de med i stort sett samma viktdifferens och då vände Prince of Darkness på ordningsföljden, dessutom med en längd tillgodo. Ett av många exempel på att allt inte är matematik i den här sporten. Prince of Darkness trivs bevisligen i ledningen och förra veckan bar han lite väl mastiga 68 kilo. Dessutom tror jag att Manuel var på segerhumör idag. Wyclef gjorde det okej, de övriga hästarna kan vi snacka om en annan dag.

V4-3:
Constable Country var helt klart dagens godbit. ”Det var länge sedan jag vann så här lätt”, sade P-A. Jag kan bara hålla med. När såg vi ordet ”förhållen” i en resultatlista senast? Men just så var det. P-A tittade mer bakåt än framåt och alla såg att det fanns hur mycket som helst kvar i tyglarna. Constable Country besegrade definitivt inga stjärnor idag. Men jag blir inte ett dugg överraskad om vi får se den snygge fuxen i betydligt bättre sammanhang framöver. Kanske inte redan i år, men nästa säsong. Att Karin valde Jägersro som debutbana tycker jag var strongt gjort. Hästen kommer att gå stärkt ur det här och har förhoppningsvis skaffat sig en hel del erfarenheter. I skymundan höll lättviktade Swedish Step bra som trea.

V4-4:
Skimmeln Vincit Umnia är en speedig rackare. Ett lopp i kroppen och han var mogen för karriärens första seger. I elfte starten… Jag rankade honom trea och borde nog värderat tredjeplatsen senast en smula högre. Lite underligt lopp där jätteoddsaren Ragtime Oriole såg segersugen ut en bit in på upploppet. Jag trodde mest på täbyhästarna, men varken Irish ’s Gift, Kildonan Castle eller Colour Your Dash visade något extra. Mr Lotus och Teletubbie löpte över förväntan, se upp i nästa start.

Lite noteringar från Jägersros lunchpremiär:

V4-1
En skaplig debut av Flip Flopping Fly får vi väl säga. Snabbt fram till spets från det innersta spåret och avgjorde utan tveksamheter. Tveksamt om hon blir lika bra som Sweet Fox Fever, men fler segrar lär det säkert bli. Salamanca visade sig vara väl förberedd inför årsdebuten och avslutade fint som tvåa, precis som trean Vincit Umnia. Både Sharav och mitt vinnarbud Dream Runner tappade lite fart sista biten trots att de låg fint placerade bakom ledaren i utgången av svängen.

V4-2:
Stilige Wiesensturm gjorde 14 starter ifjol och vann inte en enda. Nu avgjorde han busenkelt. Naturligtvis längst bak i fältet med varvet kvar men han sladdade ändå inte lika mycket som vanligt. Sökte sig ut en bit i banan på upploppet och Annelie behövde knappt lätta på tyglarna för att nioåringen skulle plocka ner Gold Ribbon i god tid före linjen. Cheitha låg bra placerad hela vägen och tog tredjeplatsen före länge ledande Major Gunn’s, som säkert fann distansen lite väl dryg. Favoriten Maddox var mest blek. Trots myggvikten 51 kilo fick Ambroise börja rida redan 800 kvar.

V4-3:
Fredrik Reuterskiöld lät lite tveksam inför Egons comeback så jag flyttade ner fyraåringen ett par snäpp i min tipsrank. Det hade jag inte behövt göra. Upp som fyra i spåren på bortre lång och sedan fram utvändigt om Tebheagnaneilan. Därefter en riktigt fin upploppsduell mellan de två. Egon hade nog nosen före hela vägen, men Tebheagnaneilan kämpade på riktigt fint och visade att hon nog blir nyttig i de större stoloppen framöver. Egon kan bli lite mer svårmatchad, som färsk fyraåring med en del pengar på vinstkontot. Fox var överraskande bra som trea. Däremot hade jag förväntat mig lite mer av Farad.

V4-4:
Vi är snälla idag och kallar det här loppet för ”spelbart” istället för lågkvalitativt. Wyclef belönades med 15 000 kronor för sin förstaplats, det var inte mycket. Däremot hade Vanja förväntningar på loppets enda treåring och det visade sig vara helt rätt. Jag har berömt Annelie Hollstenius tidigare och tänker göra det igen. Wyclef kunde knappast få ett bättre lopp. Avancemang närmast rail längs bortre långsidan och ut ett spår i utgången av kurvan. Därefter undan till lätt seger. Wyclef är säkert ingen treårsstjärna, men lär ändå tjäna goda slantar i år om han matchas rätt. Men det var nära att Wyclef aldrig kom till start. Han rymde nämligen från sin träckare och sprang tillbaka till stallet där han mötte en förvånad tränare. Som tur var löste det sig ändå.

Kvalloppen
Dagens kvallopp var egentligen minst lika intressanta som V4-loppen. Samtliga gick till hästar från Fredrik Reuterskiöld. Snabbast i det första var irlandsimporten Red Double, ett stiligt sto som det finns all anledning att hålla ögonen på framöver. Samma sak gäller nog tvåan Half, en helbror till Halfsong. ”Det är en Derbyvinnare”, sade en som vanligt heloptimistisk ”Kalle Dansk” till mig i ledvolten. Det där får vi nog återkomma till, men visst såg Half ut att vara en trevlig individ. Kval 2 och 3 var hopslagna. Snabbast var föga överraskande Smart Enough (bilden). Med ett formtal på höga 90 kan skimmeln bli ett spännande tillskott i den skandinaviska eliten. Jag har ärligt talat dålig koll på matchningen framöver. Vi får väl se. Castro-stallets irlandsimport El Raton avslutade skapligt en bit bakom och Mr Ascots treåriga Johannesburg-sto I Could kom i mål som trea.