Etikett: eftersnack

Om att toppa och floppa

Tränare Jan-Erik Pettersson har fått mer än lite kritik efter segern med Bowater i LD-1 igår. Inför starten sa han att femåringen inte skulle räcka till seger. Resultatet blev en övertygande triumf. Personligen tycker jag att kritiken är rejält överdriven.

Det är djur vi har att göra med, hästar är inga maskiner och att säga exakt vad de kommer att uträtta i nästa start är inte alltid så enkelt. Hur många gånger har vi inte hört olika tränare basunera ut att deras hästar har toppchans och sedan har det bara blivit platt fall? Då skylls det på allt från bortridningar, dåliga banor och sjukdomar. Men när det omvända händer – som igår – talas det plötsligt om mörkning och desinformation.

Själv har jag ingen anledning att ifrågasätta Janne när han säger att han inte trodde på chans och blev positivt överraskad. I samma lopp sa hans tränarkollegor Bent Olsen och Hans-Inge Larsen att Dingle View och Gauntlett skulle ha bra chans. Vad blev resultatet? En fjärde- respektive sistaplats. Det finns säkert förklaringar till de bleka insatserna och än en gång, hästar är inga maskiner.

Själv säger jag stort grattis till den fina stalldubbeln. Det är inte varje dag en liten tränare lyckas med en sådan bedrift!

Mastig tävlingsdag med härlig sport

Tio lopp fotograferade, bilder uppladdade, referat skrivet, hemsidor uppdaterade, kvallopps-repriser uppladdade… Ja, som vanligt blev det en gedigen arbetssöndag för min del. 12 timmar för att vara mer exakt.

Den sportsliga kvaliteten på söndagens tävlingar gick verkligen inte av för hackor. Och vilken enorm dag för Patrick Wahl! Ede Sensation, Macabeo och Mixed Va Bene gjorde det strålande, men deras prestationer var naturligtvis inget mot vad Jimmy Mack visade i Mischa Kahns Minne.

Alla jag talade med, inklusive tränaren själv, menade att Jimmy Macks insats i söndags var något utöver det vanliga. Jag kan bara hålla med.

En stor dag var det även för svensk uppfödning, inte minst för avelshingsten Eishin Dunkirk och Rävdansens Stuteri. Jag har fortfarande lite svårt att förstå varför Eishin Dunkirk inte fick fler ston i år.

Quite a Mission övertygade på nytt, men något annat var egentligen inte att vänta. Däremot noterade säkert alla att Per-Anders väntade lite längre med att sätta in slutstöten. Quite a Mission blir en mer komplett kapplöpningshäst för varje start. Se upp i Breeders’ 2013!

Däremot var det lite överraskande att Rock of Ridd fick se sig besegrad av Pal O’Mine. Den sistnämnde – uppfödd av familjen Sundström – imponerade rejält och börjar kännas som en självskriven Derbykandidat inför nästa år. Rock of Ridd var definitivt inte dålig och hon kommer garanterat tillbaka.

Kväll på Göteborg Galopp

Klockan är strax över midnatt och jag har just kommit hem från kvällstävlingarna på Göteborg Galopp.

Det blir en del timmar i bilen när det tävlas i Göteborg. Närmare bestämt styva sex timmar tur och retur. När jag kör ensam brukar jag alltid fördriva tiden med en ljudbok. Men den senaste tiden har ljudböckerna fått stå till sidan för en ny upptäckt; P3 Dokumentärs poddarkiv. Rekommenderas varmt! På väg upp och ner från Götet hann jag få en god inblick i både Wennerström-affären och Militärligans härjningar under 90-talet.

Bortsett från att det blev omstart i den första V65-avdelningen flöt kvällens tävlingar på riktigt fint. Skapligt väder och sista loppet reds lyckligtvis innan det blev mörkt. Lite mindre publik jämfört med en söndag dock.

V65-omsättningen närmade sig 1,1 miljoner och det får vi väl vara nöjda med. Som befarat blev omgången väldigt svårlöst. Den stora frågan nu är var jackpotpengarna tar vägen. Jag kan faktiskt inte svara på rak arm. Jag måste kolla närmare med ATG på måndag. Det körs ju ingen V65-omgång nästa lördag och Cup-dagen är utesluten eftersom det är V64.

Imorgon blir det jobb igen. Sannolikt från kontoret hemma för jag har nog inte tid att ta mig över till Klampenborg. Dels måste jag skriva ett referat från Göteborg Galopp och komplettera bildbanken med ytterligare material. Sedan är det nog dags att sätta tänderna i allt som måste göras inför Stockholm Cup nästa söndag.

Ett par dagars ledighet hade verkligen inte suttit fel nu. Men så lär det knappat bli. Nästa vecka ska det utöver Stockholm Cup-förberedelserna tävlas en full onsdagslunch på Jägersro och startanmälas till en ny lunchomgång på Täby (torsdag).

Men först några timmars välbehövlig sömn. God natt!

Fyra lopp behöver inte vara fel

Riktigt trevlig tävlingsdag på Täby Galopp idag trots att solen hade svårt att göra sig gällande bakom ett tjockt molntäcke. Tävlingsdagar med endast fyra lopp behöver inte vara fel. Då är det lite enklare att ge varje vinnare den uppmärksamhet den förtjänar.

Att Falmouth Bay skulle vinna var ingen större skräll. Men sättet han gjorde det på fick åtminstone mig att hicka till. En vinnartid på 1.40,8 bekräftar att prestationen inte var någon bluff. Här har Catharina Vång en snygg häst som har alla förutsättningar att etablera sig i den skandinaviska milereliten.

Claes Björlings Barn Dance föll tungt som favorit i V4-inledningen. Han kan inte ha varit frisk. Men ingen skugga ska fall på Christer Anderssons egenuppfödning Attila som vann på ett gediget sätt trots en resa ute i spåren.

Några har kanske noterat att vi på ATGs initiativ startade tävlingarna fem minuter senare än normalt, klockan 12.20. Det betyder att tidschemat blir än mer pressat. Trots det lyckades vi hålla tiderna perfekt. Men marginalerna för oförutsedda händelser är nu obefintliga.

Det är riktigt bra drag i galoppspelet just nu. En omsättning på 3,8 miljoner kronor på bara fyra lopp är strålande. Nu är det bara att hålla tummarna för att trenden håller i sig.

I förmiddags inspekterade jag Täbys gräsbana tillsammans med Nicholas och Johan (Lund). Gräsbanan lämnade som bekant en del att önska under fjolårssäsongen. I år ser förutsättningarna lite bättre ut. Med hjälp av vårvärme, mycket sol och en lagom mängd regn kan den bli riktigt bra.

I morgon står bland annat startanmälan till Täby nästa onsdag och en del möten på schemat. Sedan ska jag börja ladda inför söndagens riktiga vårpremiär på Jägersro. Flera av loppen ser extremt intressanta ut på förhand. Dessutom ser väderprognosen lovande ut; +14 grader låter inte helt fel.

På det internationella planet noterar vi att tränare Hans Adielsson hade två starthästar på Kempton ikväll. Karate slutade trea och årsdebuterande, tillika svenskägde, tillika derbyaktuelle Holly Martins slutade sexa. Båda hästarna reds av Nicole Nordblad, som gästar Jägersro på söndag. Snäppet bättre gick det för Pia Brandt som tog årets åttonde tränarseger på Chantilly.

På lördag rids Grand National på Aintree. Loppet är naturligtvis stort och anrikt på alla sätt och vis, men personligen tycker jag inte att det kommer i närheten av Cheltenham Gold Cup. Förhandsfavorit är Synchronised, som för övrigt tog hem Cheltenham Gold Cup för en månad sedan. Vinner han på lördag blir han en av väldigt få hästar som lyckats vinna både Gold Cup och GN under samma säsong.

Borta i starterna stiger derbytemperaturen ytterligare ett par grader med Blue Grass Stakes på Keenland, ett av de sista stora genrepen inför Kentucky Derby. Vem vinner? Hansen så klart!

13 race!

Nio ordinarie lopp plus fyra ponnylopp. Det blev en mastig söndag på Jägersro.
Efter åtskilliga timmar framför datorn tror jag att det mesta har kommit på plats.  

Om jag ska vara ärlig – och det ska jag naturligtvis – var detta långt ifrån årets roligaste dag på kapplöpningsbanan. Vädret var grådaskigt, men ganska milt, och i bildväg fick jag verkligen inte mycket att hurra över. Så blir det ibland. Motivationen kan inte vara på topp varje dag. Märkligt nog är jag mest nöjd med ponnybilderna.

Ett problem som blivit ganska påtagligt för mig den senaste tiden är att det är väldigt svårt att höra segerintervjuerna i Jägersros vinnarcirkel. Jag tror inte att det är något större fel på min hörsel. Nej, det är snarare så att det ekar förskräckligt på publikplats. För att uppfatta vad som sägs gäller det att befinna sig inomhus eller alldeles i närheten av en högtalare. Båda alternativen kan jag naturligtvis utesluta direkt om det ska bli bilder från prisutdelningarna. Jag upplever inte problemet som lika stort på Täby.

Den sportsliga kvaliteten på tävlingarna var inte så tokig idag. Jag lyfter så klart på hatten för Wido och Fredrik som verkligen kammade hem 100 procent. Kul att de samarbetar igen! Vid det här laget borde väl båda hajja att de är en oslagbar kombo på den skandinaviska galopparenan!

Att Cassano skulle vinna Kriteriet var ingen skräll. Hur som helst gjorde han det på ett riktigt snyggt sätt efter en perfekt ”Without Fear-styrning” av Fredrik. Vivere Cosi har potential att bli hur bra som helst och Saddle In The Storms upphämtning var galet stark. Wido har knappast sitt bästa år som tränare. Men de senaste månaderna har stallets hästar börjat prestera i paritet med tidigare år. Nu väntar vi med spänning på var Wido kommer att etablera sitt nya stall.

I morgon startar en ny galoppvecka. Återstår att se vad den har att bjuda på…