En blogg om galoppsport i största allmänhet
Den här veckan märks det med all tydlighet att Jägersro är Sveriges största kapplöpningsbana. Åtminstone när vi snackar antal tävlingstillfällen. Så här ser mitt engagemang på banan ut de närmaste sju dagarna:
Känns inte som om jag behöver gå sysslolös direkt.
Jag har flera gånger tjatat om att hästutbytet mellan Mälardalen och Skåne inte väger jämt. I förra torsdagens V4-lopp på Täby Galopp startade 11 hästar från Jägersroregionen. Två täbytränade hästar vågar sig ner till Jägersro på torsdag. Så har trenden varit i flera år nu. Annat var det förr i tiden då t ex Michael Kahn kom ner med ett gäng hästar varje tävlingsdag och sopade rent. Det var mycket roligare på den tiden. Men vad beror det på? Har täbytränarna blivit för bekväma? Vågar de inte möta jägersrohästarna på hemmaplan? Eller är det bara en spegling av det faktum att det tränas oproportionerligt många hästar i Jägersroregionen? Synpunkter någon?
Jag grämer mig fortfarande lite över Spring of Fames målfotoförlust i Kentucky Derby Challenge stakes i onsdags kväll. Kan ni tänka er vilken grej! En ”svensk” häst i Kentucky Derby, det hade ju varit hur j_kla stort som helst. Jag är helt övertygad om att svensk media hade nappat – TV-sporten, dagspressen osv. Svensk galopp hade fått massor med gratisreklam, på samma sätt som när Inez Karlsson gästspelade tidigare i år.
Oavsett hur det nu blir så har Mikael Magnusson en riktigt talangfull häst i Spring of Fame och det bli riktigt spännande att följa den fortsatta matchningen.
Puh, nu känns det verkligen att säsongen är på G! Har jobbat med flashbanners inför nästa lördags Olympiatravsuttagning på Jägersro (V75). Det tar alltid sin tid. Senare idag ska jag försöka göra något liknande inför nästa torsdags lunchpremiär på Jägersro Galopp. Men först måste jag försöka få ihop några rader inför morgondagens lunchlopp. Och alla ni som letar efter proppar till Göteborg Galopp. De ligger på GG:s hemsida sedan en halvtimme tillbaka.
Nu blir det snabblunch och en kort powerwalk!
Manuel Santos har inte sällan en tendens att göra mig nervös. Som när han red Sing Sing tidigare idag. Minns att det var samma sak när El Rey plockade ner Alaska State med en nos för några veckor sedan. Jag är ganska säker på att Manuel hade räknat med att vinna ganaska lätt när han styrde in Sing Sing på upploppsrakan. Direkt lätt kan väl ingen påstå att det blev. Men Manuel är säker och har förmågan att plocka fram det där lilla extra ur hästarna när det verkligen behövs. Kanske inte så konstigt, karln har ju ridit otaliga lopp och vet precis var mållinjen är belägen. Sedan ska vi kanske tillägga att Manuel red mot två lärlingar idag, då ska det vara skillnad.
Nu har Sing Sing hunnit göra lika många starter som han har år på nacken, d v s fem. Tre av dessa har slutat med ett besök i vinnarcirkeln, ett hyggligt facit. När en så pass sparsamt startad häst stannar kvar så länge i proffsträning betyder det ofta att det finns talang. Det gäller onekligen att ha ett stort tålamod när man är hästägare till en sådan häst. Om Sing Sing bara kan hålla sig fräsch så tror jag att det kan bli en riktigt nyttig häst framöver. Vi får väl se.