De svenska och danska hingstkatalogerna tillade ner i min brevlåda idag. I synnerhet den svenska upplagan innehåller ju en klart gedigen samling hingstar. Kanske lite väl gedigen, för det är väl ingen vild gissning att flera av hingstarna kommer att få ytterst få ston. Nuförtiden trycks den svenska hingstkatalogen i färg. Ett heltrevligt initiativ som verkligen lyfter publikationen.
Men nu till min poäng med den här bloggposten. Snälla hingstägare, funderar ni inte ett dugg på hur era ögonstenar presenteras i katalogen? Flera av bilderna är rent ut sagt förskräckliga. I de värsta fallen ser hingstarna ut att vara hämtade direkt från hagen. Helprofessionellt, inte sant..? Nästan hälften av hästarna är mer eller mindre fel uppställda. Visst, det gäller att ha lite tålamod för att få till den där perfekta bilden. Men allt arbete med hästar handlar väl egentligen om tålamod? Själva bildkvalitén är dessutom för svag i flera av fallen. Det har jag lite större överseende med. Det är inte alltid så lätt med det rent tekniska.
Jag är själv ansvarig för tre bilder i katalogen; Duty Time, Homme d’Honneur och Muskateer Steel. Det är bilder som säkert skulle gå att göra ännu bättre, men kvalitén är trots allt anständig. Jag skämdes med andra ord inte när jag levererade bilderna. Andra hingstar som presenteras på ett utmärkt sätt är Dustoori, Eishin Dunkirk, Salad Days och Troon.
Många tror kanske att det blir väldigt dyrt att anlita en professionell fotograf för att få kvalitativa bilder på hingsten. Inte alls! Kontakta mig så ska jag berätta mer. Jag kan garantera just den posten blir relativt blygsam i bokslutet.
Den senaste tiden har Sverige berikats med ett helt gäng nya avelshingstar. Och på måndag ska årets hingstkatalog skickas till tryckeriet. Med anledning av detta kontaktade Nadja Bellander mig i fredags.