Långtorsdag

Jägersrosidan är uppdaterad, Skandinavisk Galopp har fått bilderna, Skånskan har mottagit 1 st bild, Sydsvenskan har fått referat och loppkommentarer. Ronden tar jag imorgon. Suck, det har varit en intensiv torsdag. Kanske dags att varva ner med några korta reflektioner från dagens race.

Toppen 1:
Tvåårsloppet! Wanders och Hot Chestnut, där har ni tveklöst två av banans bästa tvååringar. I synnerhet den förstnämnde. I debuten i Malmö Stads Pris bommade han tio längder i starten. Då hjälper det inte att man har Eddie Ahern på ryggen. Senast var han mer eller mindre tokig. Reste sig i boxen och veterinären plockade bort honom. Ja, Wanders har onekligen varit ett ”problembarn” och jag vet att stallet har jobbat stenhårt för att få ordning på honom. Men galoppera, det kan han. Idag stämde det mesta. Rejäla proppar i öronen och Wanders höll sig betydlgit coolare. Sedan spårade han hela vägen över de 1 600 meterna, trots en lite väl ambitiös öppning. Hot Chestnut då? Mer än godkänd debut som tvåa.

Toppen 2:
Media Hora. 0.59,7 / 1000 m med 62 kilo på ryggen. Not bad, not bad at all! Med sina åtta år på nacken lever han numera ett lite lugnare liv på landet hemma hos tränare Eva Olofsson. Men farten – ja den finns där fortfarande. Jag vet knappt om jag sett honom så fin och reglerbar i någon start tidigare. Visst, motståndet var inte överdrivet tufft, men tiden ljuger inte.

Olyckan:
Ingen häst den här gången dock. Fast det gör ju inte saken bättre. En tillsynes simpel incident kan tyvärr sluta riktigt illa när oturen är framme. Även om jag snabbt var nere på olycksplatsen så såg tyvärr aldrig när Maria Sandh föll ur sadeln på Opening Night. Istället var jag tvungen höra runt bland ögonvittnen om vad som egentligen hänt. Det såg inte helt bra ut, men låt oss hålla tummarna för att det inte var så illa. Ska kanske tillägga att jag inte tog några bilder…

För mig ser det här tyvärr ut att vara en i raden av olyckor orsakade av att man cantrar till start utan stigbyglar. Frågar ni mig så tycker jag att det borde förbjudas omedelbums. Av två enkla skäl:

1.
Säkerheten. Visst, vi har ett antal chilenska jockeys – i stort sett födda på hästryggen – som behärskar den här tekniken helt perfekt. Men det betyder inte att alla andra gör det. Jag vet dessutom många proffsjockeys som aldrig skulle komma på tanken att göra det. Att det ökar olycksrisken är väl mer eller mindre redan bevisat.

2.
Kanske inte lika viktigt. Men hur f_n ser det ut?! Väldigt illa om ni frågar mig. Lite stil ska vi väl ändå ha på det hela. Det är ju galoppsport vi sysslar med, inte circus.

Sedan förstår även jag att det finns ett ytterst begränsat antal hästar som måste cantras på det här sättet. Men sätt ett generellt förbud, med en möjlighet att ansöka om dispens. Det behöver inte vara konstigare än att få leda hästen till start. Vilket för övrigt är ett bättre alternativ enligt min mening.

So far so good

Bilkörning. Ett femminutersstopp på Vätternleden för att införskaffa en överraskande mumsig varm macka, Ahlgrens bilar samt läskeblask. Sedan ytterligare lite bilkörning. Där har ni min fantastiska lördagskväll. Lämnade Göteborg strax efter sju och kom fram till Täby 23.45. I runda slängar 4,5 timmar, det var ändå snabbare än väntat. Kan säga att jag var rätt sugen att styra söderut när jag var klar med jobbet på Göteborg Galopp. Men plikten framför allt. Nu sitter jag alltså här, på hotellrummet.

Träffade förresten sportchef Otter i receptionen när jag kom fram. Fick lite cred för det jobbet jag gjort med Cupsidan. Det gjorde mig glad. Personligen är jag (i vanlig ordning) inte helt nöjd med resultatet, men förhoppningsvis kan vi göra det ännu bättre till nästa år. Fick dessvärre tacka nej till en öl i baren – sängen väntar här, det har varit en lång dag och morgondagen lär inte bli mindre mastig.

Har väl annars inte så mycket att säga om dagens tävlingar Göteborg. Inte mer än att vädret var fullständigt fantastiskt och att ”Jossan” visade härlig kyla i sadeln på Half Pint Bill. Alla undrade hur han kunde ge dryga 7 ggr pengarna på toton. Tja, inte vet jag. Själv hade jag tippat tvåan Spinning Fun…
Vill ni veta mer kan ni ju alltid läsa mitt – tyvärr ganska hastigt ihopslängda – referat på Skandinavisk Galopp.

Sist en liten bild:

Våra sydamerikanska vänner hade bevisligen lite svårt att ta sig ifrån Göteborg Galopp tidigare idag. Alla sätt är ju bra utom de dåliga. 🙂
Nåja, jag tror inte ni behöver oroa er för några ryttarbyten imorgon för jag träffade både Martinez och Lopez i hotellobbyn för ett litet tag sedan.

Nu håller vi tummarna för att det blir en fantastisk Cup-dag imorgon. See ya!

Med lite mer värme

Jag tänker slänga ut en lite klurig fråga. Vilken svensk galoppör har det allra bäst? Vilken häst får mest omvårdnad och kärlek? Inte helt lätt att svara på kanske. Jag tänker i vilket fall lägga min röst på Farad.

Efter en mycket lång och intensiv karriär som både jockey och tränare lever Janos Tandari numera ett betydligt lugnare liv. Han plockade dock åter ut sin proffstränarlicens i våras för att kunna träna sin ögonsten, Farad, en häst han äger tillsammans med Jägersros trogne banläkare Ebbe Cronberg.

Alla som känner Janos vet att han som jockey var väldigt noga med att ge varje häst en liten klapp och ofta även en puss efter varje lopp han ridit. Jag vet inte hur många ”pussbilder” jag tagit på honom. De flesta känner också till att han lade oerhört mycket energi och omsorg på sina hästar under sin tid som tränare. Kanske t o m lite för mycket energi ibland. Men istället för 20 hästar kan han idag lägga samma tid och energi på enbart en häst – Farad. Och jag tror faktiskt nästan att han gör det.

Snackade lite med Larissa strax före Farads start i tisdags kväll. Och mycket riktigt. Farad har fått ett nytt stall hemma på gården och en stor del av trädgården har gjorts om till hage. Janos vill ogärna lämna honom utom synhåll under någon längre tid.
– Kan du inte ta några fina bilder på pappa och Farad, frågade Larissa mig.
– Klart att jag ska göra det, svarade jag.
Sagt och gjort jag gick ut i ledvolten och började fotografera.
Janos är rolig.
– Är det hästen eller tjejen som träcker du fotograferar, frågade Janos mig.
– Haha, nej, det är du som är huvudmotivet idag, svarade jag.
– Jaha, men då har du väl ingen film i kameran?

Hur gick det då för Farad? Jo, efter en avvaktande inledning spurtade han in som fyra.
– Han sladdade för mycket idag, det går inte på en så här snabb bana, konstaterade Janos.
Men för Farads del spelade det nog mindre roll. Jag är nämligen helt säker på att han ändå fick en rejäl kram efter loppet.

Jag önskar att fler tränare och jockeys kunde vara lite mer som Janos. Sporten hade helt enkelt varit en smula varmare och trevligare då. Den biten saknar jag faktiskt.

V75-lördag på Jägersro

Puh, vilken dag… En bit över 6 800 personer kom till lördagens V75-tävlingar på Jägersro. Det är en riktig skaplig siffra i dessa tider. När får vi en så stor publik på en galoppdag?

Jag kom på att det ändå är ganska trevligt att jobba under derbyhelgen. Inte minst med tanke på att man träffar en mängd journalistkollegor som man inte ser speciellt ofta under resten av året. Nu snackar vi naturligtvis om travjornalister och travfotografer. Sveriges galoppsportjornalister behöver jag inte mer än fingrarna på en hand för att räkna upp. Vi är extremt få. Som en liten familj.

Och så reds det ju även en galopplöpning på Jägersro idag. Har väl sagt det tidigare, men det tål säkert att upprepas. Annelie Hollstenius är en riktigt tuff lärling. Jag har just studerat loppreprisen ett par gånger. Vilken resa hon ger Allsussedup! Kallt avvaktande och förivrar sig aldrig ut i spåren. Sedan full fart i början på upploppet och en riktigt stark finish. Snyggt!

På väg till vinnarcirkeln växlade jag några ord tränare Marie Lustig. Hon passade på att berömma mig för de notiser jag lägger ut på banornas hemsidor. Sådana ord värmer verkligen och är självklart mer värda än pengar. Tro inte för en sekund att jag får höra något liknande av mina uppdragsgivare. Fast av dem får jag ju å andra sidan pengar 🙂

Det har även varit åringsauktion i Danmark idag. Jag ögade precis igenom resultatet. Ganska dyster läsning. Klart sämre snittpris jämfört med ifjol. Det bekräftar bara på de slutsatser jag drog efter Lambadas derbyauktion. Investeringsviljan i Skandinavisk galoppsport är på det hela taget inte speciellt stor just nu. De hästägare som finns kvar är säkert villiga att lägga upp samma belopp som tidigare, men jag har en känsla av att de blir allt färre (och äldre). Och med färre köpare, d v s minskad efterfrågan, blir priserna självfallet lägre. Jag tror tyvärr inte att vi kan vänta oss några upplyftande siffror på SFAF-auktionen på Täby Galopp senare i höst. Ska vi vara oroliga för utvecklingen inom Svensk- och Skandinavisk Galoppsport? Det tycker jag absolut! Men det finns fortfarande mycket vi kan göra för att få ordning på skutan. Det är jag fullständigt övertygad om. Bara den rätta viljan finns.

Amerikanskt räcker längre

cherokeesmoVi fick leta oss ända fram till den sista löpningen för att hitta torsdagslunchens riktiga godbit på Täby Galopp. Det var onekligen läckert att se hur Cherokees Smoke klev ifrån sina konkurrenter över upploppet. En tid på 1.14 blankt skvallrar väl om att insatsen knappast var någon bluff? Här har Patrick Wahl och stall Dollar utan tvekan ett ämne för större uppgifter framöver.

Cherokees Smoke ser jag som ytterligare ett bevis på något som några svenska tränare redan har insett. Nämligen att det är en god idé att importera hästar från USA/Sydamerika istället för England och Frankrike. Att hästarna generellt sett hanterar dirttracken betydligt bättre är ingen hemlighet. 85% av alla storlopp i USA rids ju på dirt/konstmaterial. Dessutom är ju faktiskt tävlingsovalerna på både Täby Galopp och Jägersro designade efter amerikanska förlagor. Och om vi har banor av amerikanskt snitt, ja då är det naturligtvis inte fel att ha hästar som är avlade för detsamma? Det här är så klart även något som de svenska uppfödarna bör ha i åtanke. Men det har de väl redan? Nåväl, bara en fundering…

Not: Bilden är från Cherokees Smokes debutseger tidigare i somras.