Tänkte bara meddela att jag tar en bloggpaus i åtminstone en vecka framåt. Inser att jag arbetat konstant sedan i början av maj. 13-14 timmar per dygn, sju dagar i veckan. Inte undra på att jag börjar känna mig rejält sliten.
Närmast väntar tävlingar på Jägersro på tisdag, sedan blir det Göteborg på lördag och naturligtvis Täby söndag. Det kommer med andra ord att bli en tuff vecka och att över huvud taget behöva fundera på att blogga samtidigt känns bara som en onödig belastning för mig. Jag tycker att det är bättre att gå ut och meddela det här så att ni inte tror att jag ligger och latar mig.
Min Twitter kommer jag dock att fortsätta hålla uppdaterad så besök den gärna med jämna mellanrum. Som jag tidigare nämnt får jag sedan ta mig en funderare på hur jag ska göra med bloggen i ett lite längre perspektiv.
Vi hörs och ses!
Bry dig inte om vad andra tror ,tycker och eventuellt tänker.
Låt dem tro att du ligger och latar dig dygnet runt,det är väl inget att bry sig om.
DU vet ju vad du gör och det är det enda som räknas.
Det är bara folk som inte har några egna liv som orkar hålla på att bekymra sig över hur mkt ,alt. lite andra gör.Dessa mäniskor är ändå för det mesta relativt ointressanta,sortera BORT dessa ur ditt medvetande.
Då kan det bli en liten extra energiboost till dig att blogga med.
BRA VA’
Tack för det Marie. Det ligger naturligtvis en hel del i det du skriver. Men det är inte alltid så lätt att vara helt opåverkad.
Jag tycker att du gör helt rätt i att låta bloggen vila ett tag.Jag håller fullständigt med Marie,när det gäller de som tror att andra inte gör något.De vet inte hur mycket jobb som ligger bakom bara att ”tota ihop” ett vettigt referat,leta bra foton och att få svar på vissa frågor.
Det hele kan ge inte bara dig en energikick,utan de som följer bloggen en tankeställare.Det finns ju jobb som går före,och man måste prioritera.Liv och hälsa är största prio (som jag ser det).
Eva-Gun: Kan säga att liv och hälsa har hamnat väldigt långt ner på min prioritetslista de senaste månaderna. Det är naturligtvis inte bra. Och visst tar saker längre tid än vad man kan tro. Jag är själv en evig tidsoptimist. Scheman har en tendens att spricka hela tiden. Och jag gör – till skillnad från vad väldigt många tror – betydligt mer än att fotografera galopp. Idag utgör fotograferingen faktiskt mindre än 1/3 av min verksamhet.
Vad är det som händer! Varför dör hästar hela tiden? Kanske så gjorde dom det innan oxå fast vi inte pratade om det men tror inte det!!!
Känner sorg och inte bra för sporten om det nu är en sport?
Det dör 900 hästar på banorna i USA varje år.
ALLA sporter kräver sina offer.
Man kan vända på steken och diskutera att ÄTA kött,vet du hur MÅNGA söta fina ljuvliga nötkreatur som slaktas varje dag i Sverige,för att inte tala om alla underbara grisar,grisar är intelligenta djur som har ett större intellekt än hundar de är dessutom OTROLIGT lika mäniskan i de flesta avseenden,man kan transplantera organ från grisar till mäniskor.
Det GÅR alldeles UTMÄRKT att leva utan att äta djur,mäniskor som INTE äter djur med ögonfransar mår dessutom BÄTTRE, de lider av färre välfärdssjukdomar.
De hästar som är inom sporten för en förhållandevis dräglig tillvaro som går ut på glädja oss mäniskor,de dör relativt fort när olyckan är framme oftast utan alltför stora långvariga plågor.
Om du vill känna SORG tag och fokusera på KINA.De har en ohygglig djurhantering,googla på tex liveskinning.Där kan man tala om SORG
Marie: Det är väl fullt naturligt att man inte har samma känslor för alla hästar. Samma sak gäller mellan människor. Jag sörjer naturligtvis mer när en vän eller släkting går bort än av att läsa dödsannonserna i dagstidningen.
Att jag besvarade ”Bjebbe”s inlägg kom sig av att det från min sida uppfattades som ett ifrågasättande av ”vår” sport,ett ifrågasättande grundat på att det dött hästar på banorna,inte ett ifrågasättande på grund av en eventuell personlig sorg.Då får jag be att få beklaga om så är fallet och naturligtvis förstår även jag att en personlig sorg kan taga sig uttryck på de mest varierande sätt.
”Naturligt” eller onaturligt det kan man ju oxå diskutera.
Personligen känner jag en OERHÖRD SORG när jag ser filmerna angående den liveskinning som förekommer i vissa länder,jag känner en långt större sorg när jag ser dessa oerhört smärtsamma procedurer med vilken man flår hundar levande alltemedan man ser deras fruktansvärda smärta i deras så plågade ögonen.
Det kan tänkas att jag i dina ögon är onaturlig ,då den sorg som jag känner över detta vida överstiger den sorg som jag känner när en älskad hästvän får en relativt smärtfri avlivning inom en relativt kort tid efter att en skada uppstått.
Det är givetvis mycket svårt att mäta eller värdera smärta.
Liveskinningfilmer och bilder gör mig sorgsen på så många plan,över den smärta dessa djur behöver genomgå och smärta över att det finns sådan oerhörd ondska,ondskan hos de som utför, ondskan hos de som beställer ondskan hos alla som accepterar detta.
Sorgsen över att inte fler reagerar och agerar.
Marie: Jag kan lätt erkänna att jag verkligen blir berörd när hästar skadar sig och dör. Den dagen jag inte gör är det nog dags att sluta i den här sporten… Hoppas verkligen att den aldrig kommer. Sedan kan det naturligtvis te sig bagatellartat när man ser det ur ett större perspektiv. Världen är full av orättvisor där både människor och djur far väldigt illa. Du beskriver själv en som självfallet är extremt mycket värre. Men vad jag vet så har ”Bjebbe” följt galoppsporten under en längre tid än många andra och jag tror egentligen att han tänkte precis som jag. Misstänker dessutom att han bara spann vidare på en post jag slängde ut på Twitter i torsdags. Det här är för övrigt en galoppblogg där alla har möjlighet att dela med sig av både glädje och sorg. Men det ska helst handla om galopp…
Jag vill svara både ”Bjebbe” och Marie.
Har varit med om ganska mycket inom galoppen.Det varken skrevs eller talades så mycket om hästar som dog eller avlivades på banan.Har sett några hästar dö på mållinjen och andra som brutit ben och nacke i löp,och som avlivats på banan.Jag håller med om att det är ruskigt när det händer,och ofta är det mycket bra hästar.Vad det beror på kan man diskuteta i all oändlighet.Det är mest synd om ägare, tränare och skötare.Hästen ”mår säkert bra i sin himmel”.
Naturen själv är mycket grym,de som inte klarar att fly eller ”ta strid” går under.Detta gäller även våra kära hästar.
Min filosofi är, att ett djur av vad slag det än är skall inte behöva lida.
Nu börjar kommentarerna i den här bloggposten bli lite väl ”off topic” så nu stänger jag tråden.