En strålande start på galoppens torsdagsluncher vändes tyvärr snabbt till en motgång. Torsdagens löpningar fick ställas in. Idag togs även beslutet att inte rida helgens TrioKomber. Tråkigt som tusan, men naturligtvis både klokt och oklanderligt. Varför chansa? Varför utsätta både hästar och ryttare för onödiga risker? Är det fel att kallt kalkylera med ett antal inställda tävlingsdagar varje år? Det tycker inte jag. Vädrets makter kan vi inte göra mycket åt. Vi vet sedan tidigare att det ibland kan sätta käppar i hjulet. Det här är inte de första tävlingsdagarna vi tvingas ställa in och definitivt inte de sista.
Dessutom är det ingalunda ett fenomen som är unikt för lilla Täby Galopp. De senaste veckorna har ett flertal travbanor runt om i landet ställt in tävlingsdagar på grund av tjällossning. I England har en betydande del av hindersäsongen spolierats när gräsbanorna frusit. Snöoväder har svept in över den amerikanska östkusten och banor som Aqueduct har plötsligt blivit otjänliga. Kraftiga regnbyar har varit för mycket för dräneringen på Santa Anita, som tvingats skjuta ett flertal Grade-löpningar på framtiden. Senast idag fick Floridabanan Gulfstream Park avbryta tävlingsdagen på grund av kraftigt regn.
Det är något alla ”gnällspikar” borde fundera över innan de likt tvättäkta ”staketkuskar” kritiserar banans skötsel på Täby Galopp. Eller när de ringer upp banarbetarna på mobilen och frågar om de legat och sovit den gångna natten istället för att harva banan. De självutnämnda experterna är som tur är bara en liten minoritet och knappast representativ för den svenska galoppkollektivet. Jag har pratat med många proffstränare de senaste dagarna. I stort sett samtliga accepterar fullt ut att vi inte kan arrangera tävlingar under rådande omständigheter. De förstår dessutom varför vi inte kan göra det och att det främst beror på vädrets makter. Och framför allt, våra proffstränare har ett gott omdöme och vill inte utsätta sina hästar för onödiga risker. För mig är det ett gott tecken i allt elände.
Banpersonalen på Täby gör ett fantastiskt jobb som gör det möjligt att hålla vintergaloppen igång överhuvudtaget.
Det lilla men högljudda fåtal som gnäller kan inte ha mycket kunskap om vad sporten egentligen går ut på. Att man till och med ringer personalen direkt är mycket förfärande, men tyvärr, föga överraskande.
När man slitit i skift dygnet runt under flera dagar för att några timmar före första start tvimgas konstatera att ansträngningarna inte räckt till borde den besikelsen vara nog.
Att sedan bli uppringd och mer eller mindre bli anklagad för att ha legat och sovit kan ju inte utgöra stimulans för att fortsätta att göra ett gott jobb precis.
Det händer inta bara inom hästsporten att tävlingar ställs in, det hämder inom all humanidrott också. Fotbollsmatcher ställs in på grund av kraftiga regn till exempel. Huvudanledningen är inte skaderisken, utan tyngst vägande faktor är att den sportsliga rättvisan uteblir. Vilket skulle drabba de aktiva samt om, det är spel på matcherna också ställa till det för spelarna om matcherna i fråga trots allt skulle spelas.
En faktor som också är viktig att ta i beaktande överfört på galoppen.
ATG, liksom Svenska Spel, har hårda krav på sig att erbjuda sportslig rättvisa till spelarna enligt den inrikning som regering och riksdag har bland sina baskrav för att spletllstånd överhuvudtaget ska beviljas.
Nu var ju skaderisken den avgörande faktorn för torsdagens och helgens inställda lopp det avgörande. Men den positiva bieffekten av besluten är och förblir att spelarkollektivet inte erbjöds en undermålig produkt att spela på.
Som hästägare har man varit med om en och annan inställd tävling. Visst,
gnällspiken inom en blir ju först både besviken och arg, man tar det till och med litet personligt som dessa ”staketkuskar”, eller ”staketjockeys” gör.
En liten fest man sett fram emot uteblir ju. Men det går fort över när man tänker på den egna hästens välbefinnade och blir tacksam för det mycket svåra beslutet som har tagits av berörd banas ledning.
Så reagerar riktiga proffstränare också. Det är bara att ta nya tag och vara innerligt glad över att hästen fortfarande är frisk och oskadad. Det kommer nya tävlingar förr eller senare.