Medgångar och motgångar
En strålande start på galoppens torsdagsluncher vändes tyvärr snabbt till en motgång. Torsdagens löpningar fick ställas in. Idag togs även beslutet att inte rida helgens TrioKomber. Tråkigt som tusan, men naturligtvis både klokt och oklanderligt. Varför chansa? Varför utsätta både hästar och ryttare för onödiga risker? Är det fel att kallt kalkylera med ett antal inställda tävlingsdagar varje år? Det tycker inte jag. Vädrets makter kan vi inte göra mycket åt. Vi vet sedan tidigare att det ibland kan sätta käppar i hjulet. Det här är inte de första tävlingsdagarna vi tvingas ställa in och definitivt inte de sista.
Dessutom är det ingalunda ett fenomen som är unikt för lilla Täby Galopp. De senaste veckorna har ett flertal travbanor runt om i landet ställt in tävlingsdagar på grund av tjällossning. I England har en betydande del av hindersäsongen spolierats när gräsbanorna frusit. Snöoväder har svept in över den amerikanska östkusten och banor som Aqueduct har plötsligt blivit otjänliga. Kraftiga regnbyar har varit för mycket för dräneringen på Santa Anita, som tvingats skjuta ett flertal Grade-löpningar på framtiden. Senast idag fick Floridabanan Gulfstream Park avbryta tävlingsdagen på grund av kraftigt regn.
Det är något alla ”gnällspikar” borde fundera över innan de likt tvättäkta ”staketkuskar” kritiserar banans skötsel på Täby Galopp. Eller när de ringer upp banarbetarna på mobilen och frågar om de legat och sovit den gångna natten istället för att harva banan. De självutnämnda experterna är som tur är bara en liten minoritet och knappast representativ för den svenska galoppkollektivet. Jag har pratat med många proffstränare de senaste dagarna. I stort sett samtliga accepterar fullt ut att vi inte kan arrangera tävlingar under rådande omständigheter. De förstår dessutom varför vi inte kan göra det och att det främst beror på vädrets makter. Och framför allt, våra proffstränare har ett gott omdöme och vill inte utsätta sina hästar för onödiga risker. För mig är det ett gott tecken i allt elände.
Jo, i lördags var det flyg upp till Stockholm och Hästfest i Täby. Jag landade mitt i snöstormen. Lyckligtvis hade jag förbeställt taxi på Bromma. Så här i efterhand kan jag konstatera att jag kom relativt lindrigt undan. Hästfesten fick dessvärre ett 50-tal återbud och i stort sett samtliga fall var det snön som ställde till det. Som jag tidigare berättat blev det en riktigt trevlig kväll. 
Jag har länge undrat varför galoppen ska överta lunchtävlingarna just i februari. Antagligen anser någon – jag utgår från att det är makthavarna på ATG – att galoppen inte klarar av att få ihop tillräckligt stora/spelbara startfält mellan november och januari. Tittar vi lite i backspegeln så är det inget annat än fel. Täby Galopp brukar kunna skrapa ihop riktigt fina löpningar fram till åtminstone mitten av december.
Det är sällan värt att orda så mycket om de svenska löpningarna vid den här tiden på året. Den sportsliga nivån brukar ju inte vara så hög och prestationerna är ytterst sällan av den digniteten att jag slår kullerbyttor. Men var det någon mer än jag som imponerades av Soy Asturiano idag? Att han skulle vinna var jag ganska övertygad om. Alla som såg förra loppet noterade säkert att Nicholas skar mållinjen med ett ton i händerna. Tre kilo upp inför den här starten och jag tyckte banne mig att han vann lika lätt idag. Hur mycket kan egentligen den där hästen när han är bottnad? Får vi rent av se honom i storloppssammanhang framöver? Det var ju som en storloppshäst han köptes till Sverige en gång i tiden. 

Stefan Olsson, har jobbat med galoppsport i drygt tio år. Arbetar som infokoordinator på Svensk Galopp. vilket innebär att jag fotograferar, skriver artiklar och håller sportens hemsidor uppdaterade. Alltid på plats - alla tävlingsdagar.
Senaste kommentarer