Höstljus

Klockan är en bit över två natten. Jag borde naturligtvis sova vid den här tiden. Problemet är att dygnsrytmen blivit en aning rubbad de senaste veckorna och jag får allt svårare att varva ner. Så innan jag loggar ut tänkte jag skriva ihop en liten bloggpost.

Det var en lång tävlingsdag på Jägersro idag. Löpningarna var av typisk vardagskaraktär. För min del skiljer en sådan tävlingsdag sig inte speciellt mycket från exempelvis söndagens storloppsdag på Täby. Först och främst handlar det om att göra ett jobb. Då spelar det egentligen ingen roll om det är 60 eller 90-hästar som springer där ute på banan.

En sak som däremot kan variera väldigt mycket mellan tävlingsdagarna är ljuset. Höstljuset är min absoluta favorit. För en novis är det kanske lite svårt att förstå hur mycket ljuset betyder för en bild. Det handlar absolut inte om mängden ljus. Tvärt om. En solig dag mitt i juli är bland det värsta jag vet. Ljusa september- och oktoberdagar är däremot helt perfekta. Som idag. Färgerna blir fylligare och varmare, skuggorna blir längre. Ta en titt i mitt bildgalleri från tävlingsdagen så förstår ni säkert vad jag menar.

I övrigt har det som alla känner till varit lite oroligt i vår sport de senaste veckorna. Det vore oklokt av mig att gå närmare in på sakfrågorna här. Det ska jag självfallet inte göra.

Vad jag däremot tänker göra är att utrycka en viss oro över de växande klyftorna i sporten. Om dessa ökar kommer det nämligen endast att leda till att galoppen blir ännu mindre än vad den är idag. De stora vinnarna på en sådan utveckling är de inte obetydliga krafter som anser att galoppen tär för mycket på de medel som det totala spelet genererar. Därför är dialog, samarbets- och kompromissvilja tre extremt viktiga ledord den närmaste tiden.

Vår tidigare ordförande Benny Carlsson lämnade in en alldeles utmärkt och välformulerad insändare till Svensk Galopp i början på veckan. Det tycker jag att fler borde göra. Jag avslutar min bloggpost med att citera ett stycke ur denna.

”Man kan alltid diskutera hur och vad som har gjorts, rätt eller fel, men nu gäller det att Svensk Galopp står enad och fortsätter att arbeta för en gemensam organisation i Sverige. Galoppen har en bra framtid, men skall se till att man själv får bestämma om den. Det får inte lämnas till någon annan.”

Roslövsholmsauktionen

I väntan på det officiella resultatet från åringsauktionen på Roslövsholm tänkte jag bidra med några spontana reaktioner.

  • Åringarna såg överlag riktigt bra ut. Sveriges fullblodsuppfödare har verkligen höjt ribban de senaste åren. Alternativt kan vi säga att det skett en välbehövlig utgallring i bottenskiktet.
  • Arrangemanget på Roslövsholm var minst lika bra som förra året. Ridhuset var nästan fullsatt när jag kom dit efter att ca 10 hästar gått genom ringen.
  • MEN. Som vanligt finns det alldeles för få köpare bland besökarna. Utbudet är på tok för stort jämfört med efterfrågan. Gissningsvis hittade mindre än 20 av de 50 åringarna nya ägare. Sannolikt gjordes det en del affärer ute i stallarna efter auktionen, men trots det var det alldeles för många uppfödare som kammade noll.

Anledningen till det dåliga resultatet kan alltid diskuteras. Utvecklingen på börsen de senaste månaderna har naturligtvis inte uppmuntrat till köp. Själv tycker jag att den nedgående trenden har varit ganska tydlig de senaste åren. En trend som naturligtvis måste brytas.

Långa dagar


Om någon tycker att det har varit ordentlig stiltje på den här bloggen den senaste tiden så är det en fullständigt korrekt notering. Det har korkat ihop sig rejält den senaste veckan. Trots att arbetsdagarna varit långa trillar det fortfarande in mer i min inbox än vad jag har förmåga att lägga i utboxen.

Jobbade 12 timmar på Täby i tisdags, ungefär lika länge i onsdags. Men det var ändå inget mot gårdagen. Räknade precis ut att jag var igång i totalt 19 timmar. Kvällstävlingar med 11 race är ingen höjdare…

Så ni förstår antagligen att det blir svårt att få tid över till bloggen. Men jag återkommer…

Två dagar till D-day

Då var det fredag igen. Tiden bara rinner iväg. Om två dagar är det Svenskt Derby. Jag skulle ljuga om jag påstod att jag känner av någon derbyfeber. Faktum är att jag knapp hunnit öppna programmet. I onsdags var det tävlingar hela dagen och de två senaste arbetsdagarna har jag mestadels varit tvungen att koncentrera mig på andra arbetsuppgifter. Vi har bland annat haft startanmälan till både Täby och Göteborg. Dessutom jobbar jag inte alls lika mycket med Jägersro som tidigare år. Då tappar man tyvärr mycket av informationsflödet.

Söndagen kommer tveklöst att bli jobbig. När de elva vinnarna är hyllade och publiken går hem är nämligen bara första halvan av min arbetsdag avverkad. Sedan börjar allt efterarbetet. Att redigera, indexera och skicka upp 30-50 bilder från tävlingsdagen tar sin lilla tid. När bilderna väl är på plats måste jag ta tag i referatet. Och det tar ännu längre tid. I synnerhet med tanke på att man vid det stadiet börjar känna sig rejält trött i huvudet. Det blir alltså en lång Derbysöndag och jag hoppas innerligt att vi slipper regnet i år. Fjolåret var bland det värsta jag upplevt på en kapplöpningsbana. Bilden säger väl det mesta:

Jag kikade precis igenom listan över tidigare vinnare och räknade snabbt fram att jag har jobbat samtliga derbydagar de senaste 17 åren. Jag hade visserligen sett ett par Derbyn från publikplats tidigare, men den första Derbyvinnaren jag verkligen fotograferade var Hooter 1994. Sedan har det bara rullat på…

Nu tänkte jag ta ledigt resten av fredagskvällen. Så får vi väl ta nya tag i morgon.

När olyckan är framme

En tävlingsdag som på förhand såg ganska enkel ut blev plötsligt väldigt jobbig. Jag tänker naturligtvis på den tråkiga olyckan i lopp 3 som väl ingen lyckats undgå vid det här laget. Alla som älskar galoppsporten blir naturligtvis väldigt illa berörda när hästar och jockeys råkar ut för olyckor. Det är fullt naturligt. Konstigt vore det väl annars!

Lyckligtvis klarade samtliga inblandade jockeys sig förhållandevis bra den här gången. Det kunde slutat betydligt värre. Tidigare ikväll fick jag information om att Leonard Rios ådragit sig en kraftig hjärnskakning, men lyckligtvis inga frakturer. I bästa fall blir han utskriven från sjukhuset redan under morgondagen. Övriga jockeys behövde inte ens uppsöka vård. Åtminstone inte akut (Solis bör nog kolla upp sin fot).

Värre gick det för hästen Sublimateur. Benbrott är bland det otäckaste en galopphäst kan råka ut för. Statistiskt sett är de relativt ovanliga. I TV4-sändningen gjordes antydningar om att olyckan skulle bero på dagens bana. Visst, gräsbanan var snabb, men ett sådant påstående betraktar jag ändå som ren spekulation. Benbrott är tyvärr något som inträffar på alla bantyper; snabba och tunga gräsbanor, dirttrack, syntet… Det är även något som händer i de stora galoppländerna och i de bästa loppen. Den gångna helgen bröt exempelvis Grupp 1-hästen Rewilding benet i King George VI and Queen Elizabeth Stakes på Ascots gräsbana. En händelse som till stor del påminner om dagens olycka på Täby Galopp.

Nåja, om vi bortser från den tråkiga olyckan har det varit en ganska bra dag. Klev av nattåget strax före klockan sju i morse och sedan har det bara rullat på. En stund efter tävlingarna gav Jossan och Linda mig en liten privatlektion på Plastic Wonder. Min debut i galoppsadeln var både kul och lärorik måste jag säga (det finns t o m bildbevis). Dessutom gav den mersmak. Får nog ta ett fullvuxet 2 400 meterslopp nästa gång…

Larmade, låste och lämnade Täby Galopp vid åttasnåret och tog Roslagsbanan in till stan. Därefter åt jag en kvällssushi nere på Linnégatan och nu tänker jag snart släcka lampan på hotellrummet. Ny dag och nya utmaningar imorgon.