Personligen har jag väldigt svårt att acceptera det. Det gör mig ledsen och orolig. Vi kan tala om bra prispengar, omsättningssiffror osv. Men det är ändå i publiksiffrorna vi hittar det äkta konjunkturläget i sporten. Utan publik förlorar sporten sin identitet och bekräftelse.
En befogad fråga i sammanhanget är om travets publikkris skiljer sig från den vi har i galoppen? Naturligtvis inte ett dugg! Och plötsligt känns utmaningen för Svensk Galopp betydligt tuffare. För om travet mer eller mindre misslyckats med sina enorma resurser, vad är det då som säger att galoppen ska klara av det bättre?
Förespråkare för trav respektive galopp brukar inte sällan hävda att det är en milsvid skillnad mellan de båda grenarna. Struntprat menar jag. Sporterna är extremt lika varandra. Likheten är så pass stor att en förstagångsbesökare antagligen inte upplever någon skillnad över huvud taget. Och därmed är sporternas problem och utmaningar i stort sett desamma.
