Kategori: Spel

Ännu en lång arbetsdag börjar lida till sitt slut. Japp, som vanligt är jag redan inne på de berömda småtimmarna. Det fungerade ganska bra att följa V65-löpningarna från Täby Galopp på ATG-live ikväll. Loppen saxades fint och jag kunde i lugn och ro springa ner från Jägersros högt belägna pressrum och fotografera travloppen nere på banan.

Några korta noteringar från kvällen.

Blusher var ingen bluff och Amacitalöpnig var bevisligen ingen turseger. Hon är verkligen ett modigt litet sto. Snyggt ridet av Rebecca desstuom. Sligo Star får knappt godkänt. Han ska nog hålla sig till milen framöver. En som däremot inte får godkänt är Wanders. Där var mina förväntningar betydligt högre. Samma sak gäller för övrigt Storm Swede.

Cece Runner – spets och slut! Jag ”surrade” ut honom till alla som ville lyssna på Jägersro. Lirade jag själv då? I vanlig ordning, nope. 8,21 i odds… Den hästen kan verkligen leverera när han får bestämma i ledningen. Roligt för Malin Roth att ha en sådan tuff häst i stallet. Tuff vill jag inte däremot inte kalla Snow Runner. Femte raka andraplatsen! Nu börjar det bli svårt att kalla det för en tillfällighet. Upp till bevis i nästa start!

Och på tal om spets och slut. Snart börjar jag fråga mig om Schistl bara kan vinna efter det upplägget…?

Jag tycker att Manuel Santos red en smula underligt med Mister Admiral (1 500 kr för spårbyte) och Fujisan. Ändå slutade det med seger för båda. Fujisan var ju riktigt bra. Det ska bli spännande att se vad han kan uträtta mot Stormy Grey och Maxim’s i Hösthandicapen på söndag.

Stallkamraterna Ellis Lad och Fun Dancer var trevliga bekantskaper. Den sistnämnde är nästan en kopia av sin mamma Taiwan (om inte minnet sviker mig).

Jag förstår fortfarande inte hur Emphasis kunde torska mot Lucky Heart…

Nära skjuter ingen hare. Ajaj, fem rätt och en förstareserv i Rondens V65-förslag den här kvällen. Hade bara fyra hästar i avd 4 och torskade alltså på Mountain Crystal. Jag höll länge tummarna för Rossi Contessa men toköppningen tog självfallet ut sin rätt sista biten. Trots att systemet gick med vinst så ger jag mig själv underkänt.

Söndag kväll och jag har precis bänkat mig framför TV:n för att följa årets sista F1-race. Det är spännande nu – ingenting är avgjort. På galoppfronten har det varit en något lugnare helg än vanligt. Jag har t ex inte behövt tippa några V4-lopp till torsdag, det har jag annars gjort varje helg sedan februari. Däremot har jag hunnit vara lite social och träffat vänner, det behövs ju också ibland.

Men idag har det varit galopp – SöndagsTrion på Jägersro. Trevligt att Moon Life fick vinna i sin första start för Vanja Sandrup. Jag har alltid gillat den hästen, han är verkligen genomärlig och ger allt i varje start. Så trots att Moon Life kanske var en smula ringrostig så räckte det till seger. Sedan gav ju Annelie honom en fin smygresa också.

Jag gillade även Alpino Eternos uppvisning i gårdagens Trio. Argentinaren gjorde ju mer eller mindre mos av sina motståndare genom att dra i ett hårt tempo hela vägen. Endast Illenna försökte hänga på från start och alla såg ju hur det slutade. Nu börjar Alpino Eterno så smått börja visa den kapacitet han verkligen har. Jag blir inte överraskad om Karin Lindberger-Gajda har en häst för de lite större löpningarna nästa år.

Har med visst intresse följt en av de senaste diskussionstrådarna på Travpunkten. Den som handlar om att hästar i de lite lägre klasserna minsann också har sitt berättigande. Jag har vid mer än ett tillfälle fått frågan varför jag skriver att loppen är ”lågklassiga” i mina referat. Varför inte, brukar jag svara. Vad är problemet? Om det finns lopp som håller hög klass så måste det väl även finnas motsatsen? Hur skulle det annars se ut? Problemet är antagligen att många tolkar ordet ”låg” som något negativt. För min del betyder det enbart ett lopp för hästar med ett handciaptal mellan 40-60. Att ett race för 80-100 hästar är betydligt mer intressant för mig och de flesta andra som följer galoppen är väl mer eller mindre självklart. Det är inte samma sak om att de enklare loppen är fullständigt ointressanta. Naturligtvis är de viktiga, annars hade vi inte haft någon större galoppsport i Sverige. Personligen ser jag det som en självklarhet att de mest kvalitativa och penningstinna loppen ska få mest uppmärksamhet.
I media brukar vi ofta kalla de enklare handicaperna som ”spelbara” eller ”spelvänliga”. Lättlösta är de nämligen sällan. Spelbar låter onekligen bättre än lågklassig. Fast ibland undrar jag om det är speciellt sunt att välja ut en klass 4-handicap i Köpenhamn som TrioKomb. Loppet omsätter en bra bit över 1 000 000 kronor och vinnande häst erhåller futtiga 10 000 kronor. Vad det innebär för spelsäkerheten är inte så svårt att räkna ut.

Ni har väl inte missat att det är Melbourne Cup på tisdag. Själv är jag jäkligt dåligt påläst, men gå in på melbournecup.com för matnyttig info.

Nej nu är det dags för kaffe och Ben & Jerry’s!