Söndag kväll och jag har precis bänkat mig framför TV:n för att följa årets sista F1-race. Det är spännande nu – ingenting är avgjort. På galoppfronten har det varit en något lugnare helg än vanligt. Jag har t ex inte behövt tippa några V4-lopp till torsdag, det har jag annars gjort varje helg sedan februari. Däremot har jag hunnit vara lite social och träffat vänner, det behövs ju också ibland.
Men idag har det varit galopp – SöndagsTrion på Jägersro. Trevligt att Moon Life fick vinna i sin första start för Vanja Sandrup. Jag har alltid gillat den hästen, han är verkligen genomärlig och ger allt i varje start. Så trots att Moon Life kanske var en smula ringrostig så räckte det till seger. Sedan gav ju Annelie honom en fin smygresa också.
Jag gillade även Alpino Eternos uppvisning i gårdagens Trio. Argentinaren gjorde ju mer eller mindre mos av sina motståndare genom att dra i ett hårt tempo hela vägen. Endast Illenna försökte hänga på från start och alla såg ju hur det slutade. Nu börjar Alpino Eterno så smått börja visa den kapacitet han verkligen har. Jag blir inte överraskad om Karin Lindberger-Gajda har en häst för de lite större löpningarna nästa år.
Har med visst intresse följt en av de senaste diskussionstrådarna på Travpunkten. Den som handlar om att hästar i de lite lägre klasserna minsann också har sitt berättigande. Jag har vid mer än ett tillfälle fått frågan varför jag skriver att loppen är ”lågklassiga” i mina referat. Varför inte, brukar jag svara. Vad är problemet? Om det finns lopp som håller hög klass så måste det väl även finnas motsatsen? Hur skulle det annars se ut? Problemet är antagligen att många tolkar ordet ”låg” som något negativt. För min del betyder det enbart ett lopp för hästar med ett handciaptal mellan 40-60. Att ett race för 80-100 hästar är betydligt mer intressant för mig och de flesta andra som följer galoppen är väl mer eller mindre självklart. Det är inte samma sak om att de enklare loppen är fullständigt ointressanta. Naturligtvis är de viktiga, annars hade vi inte haft någon större galoppsport i Sverige. Personligen ser jag det som en självklarhet att de mest kvalitativa och penningstinna loppen ska få mest uppmärksamhet.
I media brukar vi ofta kalla de enklare handicaperna som ”spelbara” eller ”spelvänliga”. Lättlösta är de nämligen sällan. Spelbar låter onekligen bättre än lågklassig. Fast ibland undrar jag om det är speciellt sunt att välja ut en klass 4-handicap i Köpenhamn som TrioKomb. Loppet omsätter en bra bit över 1 000 000 kronor och vinnande häst erhåller futtiga 10 000 kronor. Vad det innebär för spelsäkerheten är inte så svårt att räkna ut.
Ni har väl inte missat att det är Melbourne Cup på tisdag. Själv är jag jäkligt dåligt påläst, men gå in på melbournecup.com för matnyttig info.
Nej nu är det dags för kaffe och Ben & Jerry’s!