För många lärlingar?

När jag satt och tippade helgens TrioKomber igår slog det mig hur många lärlingar vi har i Sverige just nu. Eller är det kanske helt enkelt så att vi har för få professionella jockeys?

Dina Danekilde, en av få som lyckats med den tuffa övergången från lärling till jockey.
Dina Danekilde, en av få som lyckats med den tuffa övergången från lärling till jockey.
På lördag rids fem av de nio hästarna av lärlingar (55%). Motsvarande siffra på söndag är 54%, d v s sju av tretton. Så här har det sett ut i främst handicaploppen de senaste åren.
Vad är det för fel med det, frågar ni kanske. Det finns ju relativt få proffsjockeys i Skandinavien – inte minst nu under vintern – och unga lärlingar ska väl få chansen? Jodå, visst är det så. Missförstå mig inte, vi behöver definitivt tillväxt bland ryttarna. Problemet är att tillväxten inte fungerar. Lärlingar kommer och går, väldigt få lyckas etablera sig som jockeys. När deras lärlingslättnad är borta är det inte sällan tack och adjö. Då står de där ute i kylan samtidigt som nya obekanta namn dyker upp med attraktiva fyra kilos viktlättnad.

Spontant tycker jag att det här är illa. Men skulden kan knappast läggas på lärlingarna. Det är naturligtvis fantastiskt trevligt när en ung person har förutsättningarna och modet att satsa på en karriär som jockey. Nej, jag tror snarare att proffstränarna måste ta ett större ansvar. Behöver ett proffsstall verkligen mer än en lärling? Jag har lite svårt att tänka mig det. Satsa istället hårdare på de få individer som faktiskt har talang och rätt attityd – sådant upptäcker man väldigt tidigt. Plocka fram dem i ljuset så att de verkligen får den uppmärksamhet de förtjänar. Det kan faktiskt bli ett riktigt lyft för stallet.

Jag ska ge er några exempel så ni förstår vad jag menar. Ole Larsen hjälpte upp Dina Danekilde på ett exemplariskt sätt. Samma sak gjorde Bo Neuman med Jessica Lindberg för några år sedan. Ett aktuellt exempel är vad Alex McLaren gör för Lisa Magnusson. Gemensamt för alla tre är att de tidigt upptäckte ryttarnas talang och sedan gav dem stöd, förtroende och fina ritter. Jessica rider visserligen inte längre, men Dina har etablerat sig bland proffsjockeyerna och jag är säker på att Lisa kommer att göra detsamma.

Som det ser ut idag har vi inget behov av fler lärlingar i Skandinavien. Det vi behöver är fler rutinerade jockeys och inte minst starkare profiler. En riktig profil skapas inte på ett par år, inte heller på 50 segrar.

4 reaktioner till “För många lärlingar?”

  1. Det är för lätt att få ett lärlingskontrakt! Tränarna säger ja till ”småtjejerna” och låter dem börja rida löp!

    Att ”utbilda” sin lärling till jockey är inget de flesta direkt pysslar med. En tränare bör hjälpa sin lärling att hitta ritter även utanför stallet. Att RIDA är ju liksom lite mer än att hålla sig kvar. Man måste äta rätt, TRÄNA kondition, och benmuskler. Allt för många lärlingar kan ses mellan löpen stå och röka! De får liksom aldrig klart för sig att det är ett YRKE att vara jockey. Det ses nog ofta som lite kul att få rida i löp också…. Sedan är viktlättnaden borta när de precis börjat fatta galoppen, och de blir ointressanta för ägarna att ha i sadeln!

    En seriös lärlingskarriär borde börja med att man inte skriver kontrakt, utan väntar tills ”lärlingen” i fråga, har musklerna och rätt teknik. När grunden finns på plats kan man skriva kontraktet. Sedan ska lärlingen nöta, och nöta på plasticWonder. Söka upp Wuscha med flera gamla jockeys som kan rida, och dessutom lära ut till andra. Har man lite talang, och verkligen satsar på en jockeykarriär så lyckas man nog.

    Ole Larsen är nog den bäste läraren en lärling kan ha, och även Lennart Reutöskiöld har ju fostrat en del talanger.

  2. Pontus: På det hela kan jag bara instämma. Med viss reservation för det där med rökningen. För när vi snackar om Ole Larsen, Roffe Wuscha m fl så är de sannerligen inga föredömen när det gäller just den biten. 🙂 Men det är ju andra tider nu.
    Annars finns det precis som du skriver ingen bättre lärare än Ole Larsen. Jag brukar själv använda mig av hans kunskaper om jag vill veta något. Ole har länge pratat om att starta en slags ”lärlingsutbildning”, men då krävs det naturligtvis stöd från SG. Det arrangerades visserligen några enstaka utbildningsdagar i höstas, jag tror det krävs lite mer än så.

  3. Med rökningen menade jag att vara jockey är att vara eltidrottsman! Ok att Durant, och några andra i eliten tar sig några bloss de är ju ändå i topp!
    Men om jag satt upp en lärling som torskar löpet med huvud därför att hon inte orkar RIDA HELA vägen in i mål blir man ju inte glad om man innan löpet sätt henna blossa. Hon skulle knappast stå först i kön på min häst nästa gång!

    Vore mkt bra med en lärlingsutbildning. Men som sagt pengar behövs överallt…

Kommentarer är stängda.