Kalla vindar och gråmulet oktoberväder. Till på köpet känner jag mig inte 100 procent frisk för tillfället. Men vad spelar det för roll. Några av vinnarna på Jägersro tidigare idag värmde rejält. Jag tänker framför allt på de båda tvååriga stona Sweet Loreen och Rock of Rid.
Sweet Loreen gör det så otroligt lätt och okomplicerat. Fyra segrar och en andraplats på fem starter. Ett lysande facit som gör henne till en självskriven kandidat till Årets Tvååring 2012.
Rock of Rids debutseger lägger jag lätt i topp 10 listan bland det bästa jag sett på kapplöpningsovalen i år. Det går naturligtvis inte att dra hur stora växlar som helst efter en start, men frågan är om inte Rock of Ridd är en storlek för bra för Sverige. Framtiden får utvisa det.
Dagens båda vinnare, för att inte tala om Tommy Nilssons köp av den tyska toppsprinten Govinda igår, ska definitivt läggas i vågskålen när vi debatterar elit kontra bredd.
Självfallet ska vi ha en målinriktad satsning på eliten i Sverige och Skandinavien. Annars hade hästar som Govinda aldrig hamnat i Sverige. Det måste hela tiden finnas ett incitament för kapitalstarka ägare att satsa på kvalitet. All sport handlar om utveckling och förbättring. Där är galoppen inget undantag.
Men med detta sagt går det ALDRIG att nonchalera, eller ännu värre, nedvärdera bredden. Det är idealisterna och de hårt arbetande amatörtränarna som utgör sportens fundament och livsnerv. Utan dem hade vi lätt kunnat nöja oss med mindre än hälften så många tävlingstillfällen per år. Och det vill vi väl ändå inte?
Personligen tycker jag att vi under de senaste åren har haft en ganska bra fördelning mellan elit och bredd i Sverige. Trots begränsade resurser finns det faktiskt lopp för alla typer av hästar. Det behövs med andra ord inga större justeringar mot varken det ena eller andra!
