Etikett: jockeys

Snacka om tight slutstrid

Kampen om det amerikanska jockeychampionatet blev tydligen riktigt rafflande. Inför årets sista dag hade Julien Leparoux ett marginellt övertag på regerande champion Garrett Gomez. Ställningen var $18 560 565 mot $18 533 571. Endast Garrett Gomez red på Santa Anita igår. Leparoux hade nämligen valt att ta ett juluppehåll hos släkten hemma i Frankrike. Ett mindre klokt beslut skulle det visa sig. För i dagens sista lopp, en claimer med måttliga $18 000 i förstapris lotsade Gomez favoritspelade Cenzio först över linjen och knep därmed championtiteln med löjliga 11 000 dollar. Gomez framstår alltmer som ett av de riktigt stora jockeynamnen i USA. Det här var hans fjärde raka championat. Samma bedrift har Laffit Pincay Jr och Braulio Beaza lyckats med tidigare. Överlägsen i sammanhanget är dock Bill Shoemaker med otroliga sju raka championat mellan 1958 och 1964.

Nu när vi ändå snackar om den amerikanska jockeyligan så undrar ni kanske hur det gick för svenska Inez Karlsson. Hon slutade på plats nr 93 med drygt 2,9 miljoner dollar inridet fördelat på en bit över 1 000 ritter. En blygsam placering kan tyckas, men då ska man komma ihåg galoppsporten i USA är enorm och konkurrensen är stenhård. Att tillhöra de 100 bästa ryttarna i landet är väldigt bra, inte minst när man är kvinna och från Sverige. Att göra en jämförelse med våra skandinaviska jockeys är egentligen inte helt rättvist eftersom vi har så pass få starttillfällen, inte minst under vintern. Men Fredrik Johansson red in motsvarande 810 000 dollar på blott 97 ritter ifjol. Betydligt mer än Inez per start alltså. Champion Per-Anders Gråberg red in 730 000 dollar på 410 starter*.

Championtränare blev i vanlig ordning Steve Asmussen. Hans stall drog in sisådär 21,8 miljoner dollar ifjol. Ett närmast astronomiskt belopp med våra mått mätt.

Dubai World Cup-vinnaren Well Armed blev vinstrikaste häst ($ 3,6 milj), följd av Zenyatta, Gladiatorus och Rachel Alexandra.

* Med närmare eftertanke måste vi ta de svenska ryttarsiffrorna med en stor nypa salt eftersom flera utländska starter inte finns med i statistiken. Fredriks tyska derbyseger finns till exempel inte med.

Lång Jägersrolördag med V75

Erik och Fredrik
Jag sitter i pressrummet på Jägersro och väntar på att V75-tävlingarna ska dra igång. Regnet drog lyckligtvis undan och just nu tittar solen fram. Men arbetsdagen började redan vid elvasnåret då Jägersros nya utbildningsstall invigdes. Bandet klipptes av de båda herrarna på bilden, Erik Adielsson och Fredrik Johansson, två av Jägersros främsta profiler.

Jag växlade några ord med Fredrik efter invigningen. Som ni säkert känner till slog han upp sin gamla axelskada i samband med en träningscanter i Grekland tidigare i höstas. För cirka två veckor sedan blev han på nytt opererad hemma i Norge. Därmed blir det mer eller mindre en repris av fjolåret för Fredrik. Naturligtvis väldigt tråkigt och frustrerande med tanke på att han precis hade etablerat sig på den Grekiska galopparenan. Nu håller vi alla tummar för att Sveriges främsta jockey ska vara tillbaka på banan i samband med att den Skandinaviska galoppsäsongen drar igång på allvar till våren.

> Lite fler bilder från invigningen hittar ni här.

Hårt mellan Martinez och Johansen

Webbfrågan om vem som rider bäst bland Sveriges sex för tillfället segerrikaste jockeys engagerade många. Inte mindre än 158 av bloggens besökare valde att rösta. Självfallet jättekul.

Martinez och Johansen
Redan från start var det en hård kamp mellan Manuel Martinez och Jacob Johansen och när jag stängde röstningen på torsdagskvällen skilde det blott en röst mellan de två. I stort sett dött lopp alltså. Per-Anders Gråberg, som faktiskt leder jockeyligan just nu, fick nöja sig med tredjeplatsen, medan Rafael Schistl slutade fyra. Därefter Rebecca Colldin och slutligen Manuel Santos.

Får väl erkänna att jag själv lade rösten på Martinez. Manuel har en ridstil som i stort sett är en klass för sig i Skandinavien. Jag vill påstå att bland alla jockeys som rider i Sverige just nu så är det bara Martinez som skulle ha teoretisk möjlighet att slå sig in på den nordamerikanska galopparenan. Han har rätt teknik, ålder och inte minst tillräckligt låg vikt. Tyvärr tror jag att han i dagsläget saknar den riktiga motivationen för att ta ett sådant steg. Ytterligare en god egenskap hos Martinez han inte är lika hård mot hästarna som många andra sydamerikanska jockeys ofta kan vara.

Roligt att se att Jacob var så pass populär. Han var länge en underskattad jockey. Sedan gav Wido honom chansen att rida en handfull riktigt fina hästar på 90 talet, bl a derbyvinnaren Brown Ale, och sedan dess har han väl toppat listorna i Skandinavien. Några av Jacobs goda sidor är att han är stark, orädd och presterar väldigt jämnt. Det finns inte många hästar som Jacob inte kan få fart på. Hans svaga sida är kanske att han ibland kan vara lite väl orädd. Få jockeys rider så tight som Jacob.

Per-Anders behöver knappast ursäkta sig. Han leder ju jockeyligan och siffrorna talar väl egentligen för sig själv. Per-Anders bästa sida är kanske att han har en hög lägstanivå och presterar väldigt jämnt år efter år. Trots att han har varit med ett bra tag har han fortfarande motivationen och rider det mesta på alla banor i Skandinavien. Ska jag hitta någon svaghet hos Per-Anders så får det bli att han ibland saknar det där lilla extra i hårda upploppsdueller.

Schistl får väl fortfarande betraktas som ung och lovande. Men i år har han fått chansen att rida några av Skandinaviens bästa hästar och det är väl ett kvitto på att han har talang. Låt oss se om han kan utveckla den framöver.

Rebecca tycker jag är klart underskattad. Åtminstone i storloppsammanhang. Hon rider väldigt mjukt och följsamt. Det är dessutom ytterst sällan man ser att Rebecca behöver plocka fram pisken för att få fart på hästarna och det är en väldigt god egenskap. Ibland förstår jag inte hur hon gör.

Manuel Santos är mer eller mindre född på hästryggen och har tillhört den Skandinaviska eliten så länge jag varit med i sporten. Rutin är knappast en bristvara hos honom, men ibland får jag intrycket att han inte är tillräckligt hungrig i loppen.

Någon som har synpunkter på mina yttert korta betraktelser. Skriv mer än gärna en kommentar. [poll id=”14″]

Fredde vinner med allt

Peas and Carrots
Har precis kommit hem från en lång söndag på Klampenborg. På det hela taget var det en riktigt fin tävlingsdag. Kanske lite dåligt med folk på publikplats med tanke på den fina sport det bjöds på.

Vad säger man egentligen om Fredrik Johansson? Han dominerar ju den skandinaviska storloppscirkusen för tillfället! Idag hade Wido ingen häst till start. Då tar han istället två ritter för Lennart Jr Reuterskiöld. Lotsar Quilboquet till seger i Golden Mile och lite senare vinner han Scandinavian Open tillsammans med Peas And Carrots. Junior hävdade att Fredrik håller en så pass hög klass att han skulle kunna rida för vilken europeisk stortränare som helst. Jag är i stort sett benägen att hålla med. Skandinavien är egentligen för litet för Fredrik Johansson just nu.

Dessutom naturligtvis jättekul att Lennart Jr Reuterskiöld tog en snygg storloppdubbel. Stallet har haft det en smula motig ett tag och det har varit lite stolpe ut i flera lopp. Kanske har det lossnat nu. Och Peas and Carrots fick äntligen besöka vinnarcirkeln efter ett gäng skapliga prestationer i de större loppen tidigare i år. Jag hoppas att han kommer till Prix Dollar senare i höst.

Nej, nu är klockan en bit över åtta. Måste jobba vidare. Texter ska skrivas, startlistor måste läggas ut. Tur att det finns kaffe…