Då var den Påsken över! Fast för undertecknad känns det knappt som den har början. För när resten av Sverige går i dvala är det business as usual i galoppens värld. Den gångna helgen blev det även lite ”unusual business” för min del.
Normalt åker jag ju alltid tåg mellan Lund och Stockholm. Och helst nattåg. Men eftersom Trafikverket dragit igång två feta banarbeten med ersättningsbussar som mindre tilltalande alternativ bestämde jag mig för att nöta lite asfalt och tog bilen upp till Täby.
Jag har alltid gillat att köra bil långa sträckor. Timmarna bakom ratten tenderar att snabbt rinna iväg. På sätt och vis blir det en liten behövlig paus i vardagen. Och skulle bli långtråkigt är det bara plocka fram lite bra musik eller en god ljudbok.
För alla som reser med galopphästar är E4 mellan Skåne och Stockholm en närmast klassisk sträcka. Tänk så många fyrbenta stjärnor som färdats denna väg de senaste 50 åren? För att inte tala om hur många mil de rest.
För några år sedan brukade jag ofta köra sträckan Lund-Täby tur och retur. Så pass många gånger att jag i stort sett hunnit bevista samtliga mackar och rastplatser längs sträckan:
Skåneporten, Motell Lagan, Laganstopp, Stavsjö Klint, Sillekrog, Järna, Östgötaporten, Braehus, Mantorp, Vätternleden, Nyköpningsbro, Hyltena, Torsvik, Klevshult, Bredasten, Skillingaryd, Eurostop Jönköping, Norsholm…
Listan kan göras lång och får jag bara fundera en stund till kan jag säkert komma på fler.
Min personliga favorit är dock Statoil i Gränna. Fråga mig inte varför. Kanske beror det bara på att det ligger mitt på sträckan och att utsikten över Vättern är så trevlig. Värdshuset har jag inte testat på många år. Jag vet knappt om det är öppet längre.
Jag har nämligen upptäckt att mat och bilkörning är en riktigt dålig kombo. Mina kulinariska utsvävningar brukar numera inte sträcka sig längre än till en korv med gurkmajonäs. Sedan är naturligtvis ett par koppar kaffe ett måste!
