Yet another

Jaha, då var ytterligare en Cup-dag avverkad. Kanske inte den bästa i världshistorien. Men omsättningen var ju riktigt trevlig och Appel Au Maitre var ju ungefär så bra som man kunde förvänta sig. Ruggit bra alltså. De övriga Cup-hästarna..? Nja…

Om ni går in på bloggen lite senare ikväll kommer ni att få se en bild som rönte ganska stor uppmärksamhet bland många på banan tidigare idag. Som sagt, återkommer till det, först måste jag få ut en del info på Täbys hemsida. Och beställa något ät- och drickbart från hotellbaren…

So far so good

Bilkörning. Ett femminutersstopp på Vätternleden för att införskaffa en överraskande mumsig varm macka, Ahlgrens bilar samt läskeblask. Sedan ytterligare lite bilkörning. Där har ni min fantastiska lördagskväll. Lämnade Göteborg strax efter sju och kom fram till Täby 23.45. I runda slängar 4,5 timmar, det var ändå snabbare än väntat. Kan säga att jag var rätt sugen att styra söderut när jag var klar med jobbet på Göteborg Galopp. Men plikten framför allt. Nu sitter jag alltså här, på hotellrummet.

Träffade förresten sportchef Otter i receptionen när jag kom fram. Fick lite cred för det jobbet jag gjort med Cupsidan. Det gjorde mig glad. Personligen är jag (i vanlig ordning) inte helt nöjd med resultatet, men förhoppningsvis kan vi göra det ännu bättre till nästa år. Fick dessvärre tacka nej till en öl i baren – sängen väntar här, det har varit en lång dag och morgondagen lär inte bli mindre mastig.

Har väl annars inte så mycket att säga om dagens tävlingar Göteborg. Inte mer än att vädret var fullständigt fantastiskt och att ”Jossan” visade härlig kyla i sadeln på Half Pint Bill. Alla undrade hur han kunde ge dryga 7 ggr pengarna på toton. Tja, inte vet jag. Själv hade jag tippat tvåan Spinning Fun…
Vill ni veta mer kan ni ju alltid läsa mitt – tyvärr ganska hastigt ihopslängda – referat på Skandinavisk Galopp.

Sist en liten bild:

Våra sydamerikanska vänner hade bevisligen lite svårt att ta sig ifrån Göteborg Galopp tidigare idag. Alla sätt är ju bra utom de dåliga. 🙂
Nåja, jag tror inte ni behöver oroa er för några ryttarbyten imorgon för jag träffade både Martinez och Lopez i hotellobbyn för ett litet tag sedan.

Nu håller vi tummarna för att det blir en fantastisk Cup-dag imorgon. See ya!

Linslus (not)


När man arbetar som fotograf på galoppbanan har man en viss benägenhet att synas. Det är liksom oundvikligt att inte göra det. Jag befinner ju mig allt som oftast där det mest eftertraktade motivet finns – normalt vinnaren i det senaste loppet. Jag vet inte hur många gånger jag har fått höra: ”Jag såg dig på TV igår”.
Någon linslus är jag verkligen inte. Men vad hjälper det, jag fastnar ändå ständigt på bild. Och när olika personer mejlar in bilder på mig blir jag trots allt lite glad. Så, som en uppföljning på en tidigare bloggpost kommer här ett nytt bildcollage. 🙂

Den stora bilden fick jag av Kimberley tidigare idag. Där står jag i Täbys ledvolt och ger ”Malle” ridorder inför SM för 2-åringar… Eh, eller hur var det nu..?

De två mindre bilderna är ”me in action” på Jägersros derbydag. Eva-Gun i Ocean Racing mejlade över dem för några veckor sedan. Lite tråkigare väder den dagen. Och väldigt kladdigt på banan.

Nu väntar en intensiv helg för min del. Vi ses väl på Göteborg Galopp lördag och Täby Galopp söndag!? (puh)

Med lite mer värme

Jag tänker slänga ut en lite klurig fråga. Vilken svensk galoppör har det allra bäst? Vilken häst får mest omvårdnad och kärlek? Inte helt lätt att svara på kanske. Jag tänker i vilket fall lägga min röst på Farad.

Efter en mycket lång och intensiv karriär som både jockey och tränare lever Janos Tandari numera ett betydligt lugnare liv. Han plockade dock åter ut sin proffstränarlicens i våras för att kunna träna sin ögonsten, Farad, en häst han äger tillsammans med Jägersros trogne banläkare Ebbe Cronberg.

Alla som känner Janos vet att han som jockey var väldigt noga med att ge varje häst en liten klapp och ofta även en puss efter varje lopp han ridit. Jag vet inte hur många ”pussbilder” jag tagit på honom. De flesta känner också till att han lade oerhört mycket energi och omsorg på sina hästar under sin tid som tränare. Kanske t o m lite för mycket energi ibland. Men istället för 20 hästar kan han idag lägga samma tid och energi på enbart en häst – Farad. Och jag tror faktiskt nästan att han gör det.

Snackade lite med Larissa strax före Farads start i tisdags kväll. Och mycket riktigt. Farad har fått ett nytt stall hemma på gården och en stor del av trädgården har gjorts om till hage. Janos vill ogärna lämna honom utom synhåll under någon längre tid.
– Kan du inte ta några fina bilder på pappa och Farad, frågade Larissa mig.
– Klart att jag ska göra det, svarade jag.
Sagt och gjort jag gick ut i ledvolten och började fotografera.
Janos är rolig.
– Är det hästen eller tjejen som träcker du fotograferar, frågade Janos mig.
– Haha, nej, det är du som är huvudmotivet idag, svarade jag.
– Jaha, men då har du väl ingen film i kameran?

Hur gick det då för Farad? Jo, efter en avvaktande inledning spurtade han in som fyra.
– Han sladdade för mycket idag, det går inte på en så här snabb bana, konstaterade Janos.
Men för Farads del spelade det nog mindre roll. Jag är nämligen helt säker på att han ändå fick en rejäl kram efter loppet.

Jag önskar att fler tränare och jockeys kunde vara lite mer som Janos. Sporten hade helt enkelt varit en smula varmare och trevligare då. Den biten saknar jag faktiskt.

Snabbrep

Igår eftermiddag ringde Christel Behrmann från Skånska Dagbladet upp mig på mobilen.
– Jag ska göra ett rep på Lennart Reuterskiöld ikväll, kan du hjälpa oss med bilder, frågade hon.
– Visst, inga problem. Men jag kommer nog ganska sent till banan, svarade jag.
Det blev ganska tight med tiden kan jag säga. Jag sprang bort till stallet mellan två lopp och nu gällde det att snabbt komma på en bildidé. De vanliga ”gulligull-bilderna” med tränare och häst fungerar inte i dagspressen. Så det gällde att komma på något annat. Med tanke på den begränsade tiden tycker jag ändå att bilden blev okej. Inte superbra, men okej. Pappa Lennart i förgrunden och sonen Johan sådär lite lagom synlig i bakgrunden. Sedan var det bara att kuta upp till pressrummet och mejla iväg bilden till redaktionen. Hästen är förresten Diaghilew. Hela artikeln hittar ni här.