Helgens noteringar


Söndag kväll och jag har precis bänkat mig framför TV:n för att följa årets sista F1-race. Det är spännande nu – ingenting är avgjort. På galoppfronten har det varit en något lugnare helg än vanligt. Jag har t ex inte behövt tippa några V4-lopp till torsdag, det har jag annars gjort varje helg sedan februari. Däremot har jag hunnit vara lite social och träffat vänner, det behövs ju också ibland.

Men idag har det varit galopp – SöndagsTrion på Jägersro. Trevligt att Moon Life fick vinna i sin första start för Vanja Sandrup. Jag har alltid gillat den hästen, han är verkligen genomärlig och ger allt i varje start. Så trots att Moon Life kanske var en smula ringrostig så räckte det till seger. Sedan gav ju Annelie honom en fin smygresa också.

Jag gillade även Alpino Eternos uppvisning i gårdagens Trio. Argentinaren gjorde ju mer eller mindre mos av sina motståndare genom att dra i ett hårt tempo hela vägen. Endast Illenna försökte hänga på från start och alla såg ju hur det slutade. Nu börjar Alpino Eterno så smått börja visa den kapacitet han verkligen har. Jag blir inte överraskad om Karin Lindberger-Gajda har en häst för de lite större löpningarna nästa år.

Har med visst intresse följt en av de senaste diskussionstrådarna på Travpunkten. Den som handlar om att hästar i de lite lägre klasserna minsann också har sitt berättigande. Jag har vid mer än ett tillfälle fått frågan varför jag skriver att loppen är ”lågklassiga” i mina referat. Varför inte, brukar jag svara. Vad är problemet? Om det finns lopp som håller hög klass så måste det väl även finnas motsatsen? Hur skulle det annars se ut? Problemet är antagligen att många tolkar ordet ”låg” som något negativt. För min del betyder det enbart ett lopp för hästar med ett handciaptal mellan 40-60. Att ett race för 80-100 hästar är betydligt mer intressant för mig och de flesta andra som följer galoppen är väl mer eller mindre självklart. Det är inte samma sak om att de enklare loppen är fullständigt ointressanta. Naturligtvis är de viktiga, annars hade vi inte haft någon större galoppsport i Sverige. Personligen ser jag det som en självklarhet att de mest kvalitativa och penningstinna loppen ska få mest uppmärksamhet.
I media brukar vi ofta kalla de enklare handicaperna som ”spelbara” eller ”spelvänliga”. Lättlösta är de nämligen sällan. Spelbar låter onekligen bättre än lågklassig. Fast ibland undrar jag om det är speciellt sunt att välja ut en klass 4-handicap i Köpenhamn som TrioKomb. Loppet omsätter en bra bit över 1 000 000 kronor och vinnande häst erhåller futtiga 10 000 kronor. Vad det innebär för spelsäkerheten är inte så svårt att räkna ut.

Ni har väl inte missat att det är Melbourne Cup på tisdag. Själv är jag jäkligt dåligt påläst, men gå in på melbournecup.com för matnyttig info.

Nej nu är det dags för kaffe och Ben & Jerry’s!

Höstrusk

Brrr! Ett par plusgrader och ett iskallt regn. Det var en riktigt kylig dag på galoppbanan idag. Dessvärre bidrog inte sporten med mycket värme. Årets näst sista tävlingsdag på Jägersro går verkligen inte till historien som en av de bättre.


Om jag ska hitta någon godbit så måste det bli tvåårige Key of Danzig. Irlandsimporten har alla förutsättningar att bli riktigt bra. Pappa är Chief’s Crown-sonen Key Of Luck som lämnat en hel del Black Type-vinnare den senaste tiden. Idag visade Key of Danzig dessutom att han står 1 600 meter utan problem. Snackade lite med Manuel Martinez efter loppet och han menade att Key of Danzig kändes riktigt stark hela vägen. Castro börjar så smått prata om Svenskt Derby och jag håller tummarna för att Key of Danzig finns med i startfältet nästa år.

Unge Rafael Schistl fortsätter att vinna lopp. Om han tar hem jockeychampionatet efter att bara ha ridit ett par tävlingsdagar på Jägersro så är det nästan lite pinsamt för de övriga jockeyerna. Är det Schistl som har talang eller de andra ryttarna som är talanglösa? Jag tänker inte dra några slutsatser än. En sak är dock säker. Schistl är en väldigt duktig spetsjockey. Vid båda dagens segrar var det ledning från start till mål som gällde. Och märk väl, han gör det utan lärlingslättnad.

Tyvärr inträffade ännu en tråkig olycka idag. First Habi började tappa fart i utgången av stallkurvan, P-A Gråberg försökte pulla upp honom och vid 800-meterspålen föll hästen till marken. Banveterinär Charlie Lindberg var i stort sett omedelbart på plats, men då hade First Habi redan tappat pulsen. Mycket talar alltså för att det var ett fel på hjärtat eller kärlen. Det är väldigt tråkigt att konstatera att 2008 kommer till att bli ett rekordår när det gäller olyckor. Låt oss hoppas att det blir färre nästa säsong.

Waterproof


Jägersros dirttrack har en riktigt stark sida. Det kan i stort sett regna hur mycket som helst, banan är ändå i ridbart skick. Lite plaskig och hård naturligtvis, men helt okej. Jag kom att tänka på det stora regnovädret vi hade ifjol somras. Halva Malmö låg under vatten, det var svårt att hitta en icke översvämmad väg in till stan. Men på Jägersro, ja där red vi löpningar precis som vanligt. Det är faktiskt en smula imponerande.

Blöt kan man definitit säga att banan var idag. Plaskig dirttrack innebär att man som ryttare får räka med att bli ordentligt skitig. Det var inga överdrivet muntra miner på dagens triojockeys när de var tvungna att lämna att lämna den goa värmen i vågrummet och ge sig ut i vätan. ”Usch, nu blir vi rejält smutsiga”, ”Kan vi inte åka direkt till flygplatsen istället”, var några citat jag han snappa upp. 🙂 Idag gällde det helt enkelt att sitta på en frontrunner för att undvika sprutet. Vinnande Amaretto var inte en sådan. Jacob Johansen var rejält grusig i fejset när jag snackade med honom i omklädningsrummet efter segern. Men han var ganska nöjd ändå.

When the going gets tough


Ja, bilden talar väl sitt tydliga språk. Det har varit en blöt och kladdig tävlingsdag idag. Men jag ska egentligen inte klaga. Klurade nämligen precis ut att det här var den första regniga tävlingsdagen på hela året. Tidigare har jag haft en enorm tur med vädret – inte minst på väderkänsliga Göteborg Galopp.
Bortsett från regnet var det riktigt fina löpningar på Jägersro idag. Jag har precis intagit en bekväm position i soffan, hällt upp ett gott glas italienskt rödvin och tänkte raskt plocka fram tre sportsliga godbitar från dagen.

1 Classical World

Vilken läcker liten häst! I förmiddags fick jag en plötslig känsla av att det här var vinnaren i loppet (jo jag vet, han fanns inte med i mitt 1+1-system och var ”bara” rankad fyra i Ronden). I Jydsk Derby var han favorit, men fick se sig slagen av en viss Dan Tucket. Ingen skugga över den insatsen med tanke på vad hans överman uträttat efter det. Nu testade den USA-födde grållen dirttracken för första gången. En avvaktande inledning, fint avancemang längs railen och så kom luckan som beställning en bit in på upploppet. Det kunde knappast löst sig bättre för ridande Ann-Charlotte Nielsen. Classical World är definitivt ingen bluff. Pappa är Sadlers Wells-sonen El Prado, även han en skimmel och far till bl a Medaglia d’Oro. Tränare Torben Christensen ropade in honom för inte oansenliga 34 000 Guineas för att vinna just det Jydska Derbyt. Där blev det som sagt en andraplats. Vågar vi hoppas på att få se Classical World i Pramms Memorial nästa år..? Jag vill definitivt se honom där.

2 Stormy Grey
Det blev en ny seger för Jägersros främsta profilhäst. Att han vann var inte speciellt överraskande, men på det sättet han gjorde det imponerade i vilket fall på mig. För en gång skull rapp ur boxarna, spets redan i stadskurvan och väl där lämnade han sannerligen inte mycket över till konkurrenterna. Vinnartiden 1.13,1 hade räckt till en fjärdeplats i årets upplaga av Zawawi Cup (L). Och då var Stormy Grey oriden sista 100 meterna. I Malmö Hösthandcap får han bekänna färg mot Maxim’s, det mötet ser jag fram emot.

3 Swing That Cat
Visst infriade han favoritskapet. Han övertygade inte, men det var egentligen inte väntat. Han var definitivt inte toppad inför den här uppgiften. Vem ska besegra Swing That Cat i Hurricanelöpning? Jag säger; ingen.
Sedan måste vi naturligtvis ge flera guldstjärnor till Montogmery. Den hästen har handicapern missat helt. Ett formtal på 74 är på tok för lågt.

Slutligen. Alla som hann försvinna från banan innan sista kvalet. Fransisco Castros tvååring Sal Tessio (e Montjeu) såg helläcker ut och avverkade 1 000 meter på 1.02,9. Fortsättning följer…

Det där lilla extra


Det finns bra bilder. Utan att skryta så vill jag påstå att jag fångar sådana relativt ofta. En eller två per tävlingsdag brukar det bli. Och så finns det riktigt bra bilder. De är av förklarliga skäl betydligt ovanligare. Men jag tror faktiskt att jag tog en sådan idag. Den här bilden på Maxim’s tillsammans med Per-Anders och skötare Lotta fick i vilket fall mig att haja till lite extra när jag plockade fram den i datorn tidigare ikväll. Jag tycker att den skildrar segerglädjen i sporten på ett alldeles utomordentligt sätt. Absolut inte tillgjord och 100% oarrangerad. Jag hatar för övrigt arrangerade vinnarbilder. Av den enkla anledningen att det inte går att arrangera äkta känslor. Sådana uppstår bara spontant. Slutligen, det där med tungan på Maxim’s ger bilden det där lilla extra, något som får den att sticka ut från mängden.

Nåväl, annars var det en typisk vardagstorsdag på Jägersro idag. Egentligen fanns det bara en liten spotslig godbit. Och den stavas Red Cat Go.


Den snygge fuxen glänste verkligen i sin debut på tävlingsovalen. Den hästen kommer vi definitivt att få se mer av framöver, var så säkra. Det är naturligtvis inte rätt att börja snacka om Derbyt efter en seger. Men lång distans lär i vilket fall inte vara några problem för den Fredrik Reuterskiöld-tränade valacken och håller han bara hel blir i vilket fall inte jag överraskad om han dyker upp över de 2 400 meterna på Jägersro i början av augusti. Glöm dessutom inte bort att Red Cat Go är helbror med Sam P, en av de bättre treåringarna i USA ifjol.

Till slut över till betydligt tråkigare saker. Jag har jobbat löjligt långa pass de senaste dagarna. Igår arbetade jag mellan 09 och 01. Idag lär det väl bli ungefär lika lång tid. Typ 16 timmar. En dubbelt så lång arbetsdag jämfört med det normala. En småföretagares vardag. Trots det har jag inte hunnit med vad jag borde. Det känns verkligen frustrerande och får mig på dåligt humör. Det finns ju inga fler lediga timmar på dygnet! Om jag ska lyckas ta mig upp till Täby i helgen står så här långt bara skrivet i stjärnorna…