jockeys | GALOPPBILDER

Rivstart

Puh, det blev en riktig rivstart på min täbyvisit. Tio minuter efter jag installerat mig på Täby Park Hotel ringer Fredrik från sekretariatet.
– Du, jag har Inez här. Hon är lite hungrig. Har du lust att följa med henne och käka mat, frågade han.
– Eh, visst jag dyker upp om tio minuter, svarade jag.
Sagt och gjort. Jag hämtade upp Inez på sek. Vi drog till Täby C och käkade pasta. Inez bjuder verkligen på sig själv och tiden rann snabbt iväg. Jag insåg ganska snart att jag inte skulle hinna med det där informationsmötet på banan. Så det blev change of plans. Efter maten blev det en snabb tur i butikerna för att inhandla värmande klädesplagg inför morgondagen. Täby är ju lite kallare än Florida. Sedan stack vi upp till hotelloungen och drog igenom hela intervjun. Skönt att vi hann gå igenom allt i lugn och ro utan att behöva stressa. Nu känns det riktigt bra. Jag ligger före i schemat och har dessutom tid att hämta kompletterande uppgifter under de närmaste två dagarna.
Måste även säga att jag fick ett väldigt positivt intryck av Inez. Hon uppträder mycket professionellt och berättar med stor entusiasm – både om sig själv och om amerikansk galopp i största allmänhet. Jag försökte bolla tillbaka några tips inför morgondagens ritter. Amerikansk racing är trots allt lite annorlunda än den vi har i Sverige. Men Inez behöver knappast vara orolig. Jag är helt övertygad om att hon kommer att förvalta sina chanser på bästa sätt.
Nej, nu är det snart godnatt. Lång dag imorgon också.

(1+1 systemet kommer torsdag fm)

Inez fick bara två ritter…

Tommy Gustafsson och Sissi Dysell. Det är tydligen de enda tränarna som inser värdet av att stjärnskottet Inez Karlsson presenterar sig för den svenska publiken på Täby Galopp på torsdag. Över 160 segrar på de amerikanska galoppbanorna under fjolåret är tydligen inte tillräckligt goda meriter för att matcha det vanliga hemmalaget? Nej, istället sätter de upp ett gäng mindre namnkunniga lärlingar. Inser inte tränarna vad Inez sverigebesök betyder för Svensk Galopp? Om vi någonsin ska få den här sporten att lyfta måste faktiskt alla dra sitt strå till stacken. Så är det bevisligen inte nu. Bedrövligt är bara förordet.

För många lärlingar?

När jag satt och tippade helgens TrioKomber igår slog det mig hur många lärlingar vi har i Sverige just nu. Eller är det kanske helt enkelt så att vi har för få professionella jockeys?

Dina Danekilde, en av få som lyckats med den tuffa övergången från lärling till jockey.

På lördag rids fem av de nio hästarna av lärlingar (55%). Motsvarande siffra på söndag är 54%, d v s sju av tretton. Så här har det sett ut i främst handicaploppen de senaste åren.
Vad är det för fel med det, frågar ni kanske. Det finns ju relativt få proffsjockeys i Skandinavien – inte minst nu under vintern – och unga lärlingar ska väl få chansen? Jodå, visst är det så. Missförstå mig inte, vi behöver definitivt tillväxt bland ryttarna. Problemet är att tillväxten inte fungerar. Lärlingar kommer och går, väldigt få lyckas etablera sig som jockeys. När deras lärlingslättnad är borta är det inte sällan tack och adjö. Då står de där ute i kylan samtidigt som nya obekanta namn dyker upp med attraktiva fyra kilos viktlättnad.

Spontant tycker jag att det här är illa. Men skulden kan knappast läggas på lärlingarna. Det är naturligtvis fantastiskt trevligt när en ung person har förutsättningarna och modet att satsa på en karriär som jockey. Nej, jag tror snarare att proffstränarna måste ta ett större ansvar. Behöver ett proffsstall verkligen mer än en lärling? Jag har lite svårt att tänka mig det. Satsa istället hårdare på de få individer som faktiskt har talang och rätt attityd – sådant upptäcker man väldigt tidigt. Plocka fram dem i ljuset så att de verkligen får den uppmärksamhet de förtjänar. Det kan faktiskt bli ett riktigt lyft för stallet.

Jag ska ge er några exempel så ni förstår vad jag menar. Ole Larsen hjälpte upp Dina Danekilde på ett exemplariskt sätt. Samma sak gjorde Bo Neuman med Jessica Lindberg för några år sedan. Ett aktuellt exempel är vad Alex McLaren gör för Lisa Magnusson. Gemensamt för alla tre är att de tidigt upptäckte ryttarnas talang och sedan gav dem stöd, förtroende och fina ritter. Jessica rider visserligen inte längre, men Dina har etablerat sig bland proffsjockeyerna och jag är säker på att Lisa kommer att göra detsamma.

Som det ser ut idag har vi inget behov av fler lärlingar i Skandinavien. Det vi behöver är fler rutinerade jockeys och inte minst starkare profiler. En riktig profil skapas inte på ett par år, inte heller på 50 segrar.

Inez Karlsson tvåa bakom Pascacio Lopez

Ajdå, bara tvåa. Svenska Inez Karlsson hamnade tyvärr aldrig i spotlightljuset vid den stora Eclipse Award-galan på exklusiva Hotell Fontainebleau, Miami Beach, på måndagskvällen. Inez har ju blivit ganska ”hajpad” här hemma i Sverige och många hade säkert räknat med att hon skulle ta hem priset. Faktiskt även jag. Men egentligen är det väl inte så märkligt att mexikanske Pascacio Lopez fick en klar majoritet av rösterna. Han tog 171 segrar som lärling ifjol, bärgade ”sommarchampionatet” på Calder Race Course och red åtskilliga stakesvinnare. Att han anses vara något av en ”buse” behöver inte nödvändigtvis vara till någon nackdel. Så länge en lärling/jockey bär stämpeln ung och lovande är de ofta ursäktade när det blir lite väl dramatiskt i loppen.

Men Inez ska naturligtvis ändå vara nöjd. Hennes prestation under fjolåret är helt enastående. Ja, hela hennes karriär är faktiskt lite av en saga. Sedan en tid tillbaka rider hon utan lärlingslättnad och det är nu den riktigt tuffa tiden börjar. Att etablera sig bland de stora namnen på lika villkor.

Adlerflug 2009

Racing Post har en intressant artikel om några av Tysklands sjärngaloppörer. De tyska hästarna skördade som bekant riktigt fina framgångar ifjol. It’s Ginos starka tredjeplats i Arcen var självfallet den absoluta toppen. I artikeln nämns även Adlerflug. Den Jens Hirschberg-tränade hingsten vann ju Deutschland-Preis (Gr 1) ifjol och slutade god tvåa bakom Kamsin i Grosser Preis von Baden Baden (Gr 1). Med en viss Fredrik Johansson i sadeln. En talesman för stallet säger så här:

”The main target with him is to win an international Group 1. He is wintering well and seems to be more relaxed now. He will be entered for the Arc, but we’ll have to see how he gets on first. He does not like firm going, but can go on anything else.”

Om Fredrik kommer att anlitas i år vet vi så klart inte. Men det hade så klart varit väldigt trevligt att få se honom i fler Grupp 1-sammanhang framöver.