Under jul- och nyårsdagarna har jag haft lite tid att reflektera över mina drygt femton år i galoppsporten. Framför allt de senaste åren som informationskoordinator för Svensk Galopp. Det har varit tre extremt intensiva år med många och långa arbetsdagar, otaliga resor och obefintligt med ledig tid.
Ambitionsnivån var extremt hög när vi genomförde den stora omorganisationen i Svensk Galopp för tre år sedan. Jag och många med mig hävdade då att det var galoppens största och kanske även sista chans att komma på rätt köl efter flera år med fallande omsättning, minskad publik och obefintlig medial uppmärksamhet. Visionen var att skapa en effektiv, demokratisk och framför allt öppen organisation.
Tillsammans lyckades vi faktiskt åstadkomma en hel del, framför allt under det första året. Tyvärr överskuggades dessa positiva saker ganska snart av ett antal händelser som satte sporten i helt fel fokus. Jag tänker inte minst på turbulensen på Jägersro som helt gick stick i stäv med visionen om att skapa en nationell galoppsport.
Efter allt som hänt kan jag tyvärr konstatera att mitt uppdrag idag skiljer sig väldigt mycket från hur det såg ut när jag tillträdde posten. Utan att gå in på detaljer kan jag säga att mitt inflytande i sporten numera är begränsat. Relevant information når mig aldrig förrän den ska offentliggöras. I ett sådant klimat är det inte helt lätt att hålla gnistan och engagemanget vid liv.
Hur 2013 kommer att se ut vet jag inte riktigt. Inte mer än att det blir annorlunda och antagligen mindre omfattande än vad det har varit fram till nu. Att det ska sparas stora pengar har väl inte undgått någon. Och efter tre intensiva år är det kanske helt rätt att dra ner lite på arbetstakten. Jag börjar dessutom få ett uppdämt behov av att fördjupa mina kunskaper i de ämnen jag verkligen brinner för; digital kommunikation, sociala media och inte minst fotografi.
