Natten mellan söndag och måndag sjösatte vi Svensk Galopps nya hemsida. På det hela taget gick övergången från gammalt till nytt ganska smidigt.
Det känns skönt att plattformen är på plats efter över två års planering och arbete. Det är framför allt jag och Maggan Östgård-Svennehed som jobbat med projektet från dag ett fram till helgens slutspurt. Det ska dock erkännas att jag bitvis har varit bortkopplad från projektet, framför allt i våras. I sammanhanget tycker jag även att det är värt att ge lite cred till SG:s dåvarande VD Gunnar Werner som lyckades övertala styrelsen att satsa på en ny webbplats. Jag vet att han är nöjd med slutresultatet.

Tyvärr har den nya hemsidan totalt fallit i skuggan av sparprogrammet som slog ner som en bomb i helgen. Sällan har jag sett så mycket surr i sociala medier. Göteborg Galopps öde är tveklöst något som berör alla i sporten.
Svensk Galopps relativt unga organisation har redan hunnit genomgå en rad kriser sedan den bildades och den här får väl kategoriseras som ytterligare en. Vid varje kris har jag försökt bidra med det lilla jag kan för att bringa klarhet i situationen. Så är det inte längre. Det senaste året har jag mer eller mindre fått sitta på avbytarbänken. Jag har egentligen inte mer information än någon annan. Tråkigt på ett sätt, skönt på ett annat.
Som jag redan skrivit är mitt avtal redan uppsagt för omförhandling och jag har ingen aning om hur stort mitt engagemang i galoppsporten blir framöver. Vill sporten ha mig kvar ställer jag nog upp. Annars får jag helt enkelt se mig om efter andra utmaningar i livet.
I morse nåddes jag av det tråkiga beskedet att den tidigare Jägersrotränaren Nils Lindgren har lämnat oss. Nisse var en av mina absoluta favoriter bland tränarna. Och jag vet att jag inte är ensam om att tycka det. Svensk galoppsport hade behövt fler hästkarlar som Nisse. Vila i frid.