Hinderpremiär på Blommeröd och ett nytt tillskott i sprintereliten

Den kommande helgen händer det en hel del på den svenska galoppfronten. På lördags inleds den svenska hindersäsongen med ett (1!) lopp på Blommeröd, eller Strandängen som fältet intill Ringsjön kallas. Steeplechasen Jockeyklubbens Stora Pris har samlat ihop ett hyggligt startfält. Utgången ser långt ifrån given ut på förhand. Men med tanke på att det inte arrangeras något spel till loppet är det inte lika intressant att spekulera.

Jag tycker att konceptet med hindersport på Strandängen känns helt rätt. Det är skaplig svikt i banan och ytan finns där. Däremot är jag mer tveksam till släta löpningar. Vi har fem banor i Skandinavien som är betydligt bättre för ändamålet.

Många utanför galoppsportens närmaste krets frågar sig säkert hur Svensk Galopp har resurser att dra ihop en tävlingsdag på en liten landsortsbana för att endast rida ett lopp med hela 100 000 kronor i prissumma. Och till på köpet utan totospel. Bakgrunden är ju lite komplicerad och inget jag tänker gå in på här. Men det är ändå värt att notera.

I onsdags var det lunchtävlingar på Bro Park. Den stora behållningen var Claes Björlings nyförvärv Free Zone, som susade runt kilometern på 0.59,5. När Let’sgoforit gått i pension och Giftorm dessvärre har förolyckats ser väl sprintereliten ganska tunn ut i år. Om Björling väljer att gå ut i Lanwades Stud Jägersro Sprint gör Free Zone säkert inte bort sig.

På tal om Bro Park. Enligt det officiella resultatet besökte 738 personer banan i onsdags. Är det bara jag som ställer mig frågande till om den siffran stämmer. Som jämförelse hade Jägersro 351 personer i publik i förra helgen. Jag har lite svårt att tänka mig att det var dubbelt så många på Bro Park. Är det verkligen någon som räknar eller baseras allt på rena gissningar?

På söndag är det åter tävlingar på Bro Park. Dessvärre med riktigt tunna fält. Många spekulerar i anledningen. Jag nöjer mig att konstatera att 30 av de 35 startande hästarna kommer att tjäna pengar.

Till sist. Ingen ska dra förhastade slutsatser och tro att jag har dragit igång bloggen på allvar igen. Men jag vill åtminstone hålla den rullande och vissa veckor är det roligare att skriva än andra. Det lär garanterat komma längre bloggpauser senare i sommar.

På lördag rids Svenskt Grand National på Strömsholm

Redan nu på lördag gör vi nästa anhalt bland galoppens alla publikfester. Då rids nämligen de traditionella kapplöpningarna på Österängen, strax intill Strömsholms slott. Sportslig höjdpunkt är naturligtvis Svenskt Grand National, som rids för 46:e gången.  

Grand National på Strömsholm

Det finns många saker som jag gillar med tävlingarna på Strömsholm. Till viss del är det traditionen och den härliga miljön, men lika mycket engagemanget bland alla volontärer och den goda stämningen.

På Strömsholm rids det bara galopp en gång om året (även om det eventuellt blir annorlunda just i år). Att tävlingarna äger rum vid en tid då sommarsverige är som alla fagrast gör naturligtvis inte saken sämre. Många har berättat för mig att för dem betyder Svenskt Grand National startskottet på den riktiga sommaren. Och det är inte så svårt att förstå.

stromsholm-34

Tävlingarna på Strömsholm är alltså betydligt mer än bara sport. Men det är naturligtvis även en hel del racing. Inte minst över hinder. Svenskt Grand National har två utomskandinaviska gäster och jag undrar just om inte tyske Kazzio triumferar i år. Omoto Sando var visserligen fin på Täby, men Strömsholms hinderbana är av en helt annan kaliber.

Tio hästar i Champion Hurdle är inte alls så tokig. Hemmahästen Calvados med Niklas Lovén på ryggen har säkert många fans, men motståndet går inte av för hackor.

Det här kommer att bli en riktigt fin dag. Hoppas bara att vädrets makter visar sin vänliga sida.

Hinderlopp på Blommeröd

Tidigare idag reds en Novissteeplechase på natursköna Blommeröd, eller Strandängen som det egentligen heter, intill Ringssjöns strand i mellersta Skåne. Fyra av de fem hästarna i den 3 700 meter långa uppgörelsen avverkade hela distansen. Den femte pullades upp. Fältet höll sig ganska samlat och svikten i banan såg ut att vara ganska god.

Föga oväntat var det Dennis Perssons båda hästar som var bäst. Rockinger med Niklas Lovén i sadeln avvisade Torres under Christopher Roberts över de avslutande sprången.

Eftersom jag inte hade något officiellt uppdrag idag lämnade jag stillbildskameran hemma och filmade istället. Resultatet ser ni i klippet ovan.